tellhim

Solen värmer mitt ansikte & smälter frosten.
Är aningens sliten efter Sagas spy-bajs-attack, min njurstens historia & den fortsatta magsjuke-räden som varit.
Med illamåendet i halsgropen tar jag tag i tvättstugan idag. Smärtan i njuren hålls i schack med mediciner & jag försöker hålla mig ifrån morfin-preparatet så länge det går. Räcker med att några nätters sömnlöshet sätter sina spår...
Lilla Ellie får lov att åka till sin pappa i morgon, men jag kommer få abstinens. Hoppas pappan har lust att ta en kaffe någon(-ra) dag(-ar) så jag får snosa liten. Men just nu ligger jag efter med skolarbetet & jag måste ta varenda ledig tid i tvättstugan för att få bort all tvätt. Dessutom nojjar jag när jag är så medveten om smittspridningen, så jag vill koka vartenda täcke & kudde! ...Jag vill inte att barnen ska bli sjuka igen... För egen del skulle det väl inte skada med en rejäl tarmsköljning, vissa betalar dyra pengar för sådant..! ;)

Satt här & tänkte lite. På jul & sånt. Det blir väl vad man gör det till...
Jag skulle döda för att allt skulle vara som vanligt igen... Men jag får väl skylla mig själv & bita i det sura äpplet. Jag & Saga får spendera julen tillsammans & för mig är det guld värt!
Så... Vi får väl fixa vår egen jul då!
Vet inte om vi ska vara här eller Malmö än... Just nu lutar det åt här...
Barnen ska få sina julklappar & jag vet vad Saga önskar sig & jag vet att jag kan ordna det! :)
Vi ska skaffa en liten gran, ha klappar under granen & givetvis ska julstrumporna upp!
Jag & barnen ska fira jul hela december, med adventsljusstake, kalender, baka lussekatter, knäck & pepparkakor! Jag & Saga ska ha ett eget litet julbord på ett fint dukat bord & klä upp oss för varann, se Kalle anka & dricka julmust!
Och Kevin ska få välja själv om han vill vara med oss på Julafton &/eller nyårsafton!

Det blir nog bra...
Nu ska jag försöka plocka lite här. Skura bort baciller. Roa sjuka barn.
Jag ber till högre makter om att det är över nu. Barna nattade & i säng i tid. Ja, de får väl sova i v-rummet tills jag är säker på att det är över. Att torka spyor i våningssäng är ingen hit! Men jag ska sätta mig & läsa några rader i min bok & förmodligen somna av utmattning mitt i en mening.

Jag & Erica spånar på en Stockholms weekend med barna i Maj. Present till Kevin då han ville tillbaka dit.
Kom att tänka på en sak... Fan vad ego jag har varit... Var jag ensam i vårt förhållande eller? Jag vet inte varför, men jag skulle lyssnat mer på Marcus. Som med detta med semester. Marcus har en ängels tålamod. Ja, han var ingen helgon han heller men... Jag var så uppe i mig själv, mina rädslor & tvångstankar... Som detta med skidsemester. Det värsta som kunnat hända är att (om inte barna) jag brutit nacken & dött. Men det är inte döden som skrämmer mig, utan konsekvenserna vid min död, som vad som händer med mina barn. Men varför måla fan på väggen? Jag skulle troligtvis inte dö om jag ställde mig på ett par skidor... Men jag skulle behöva lära mig att åka skidor själv innan jag började med mina barn. Men som Marcus sa; det finns så mycket mer i t.ex. Sälen än snö & skidor. Vi hade väl löst det? Han hade väl respekterat att jag var osäker & inte hängt med honom? Och jag, jag kunde väl åtminstone försökt?
Lätt att vara efterklok. Jag vet bara att jag skulle göra om & göra rätt. Lyssna, prata, säga vad som fanns på mitt hjärta, inte överanalysera, kompromissat & försökt. Man misslyckas genom att inte försöka, att inte våga ta chansen.

Jag skulle unna oss fler stunder tillsammans. Bjuda ut honom på middag. Uppvaktat honom. Verkligen visat honom att han är viktig för mig, för våra barn & att allt han gör för oss är ovärderligt. Mer tid till vår familj. Är det helg, så är det helg. Gjort utflykter & resa, från korvgrillning till utlandsresa. Följt med honom på hans dykresor & styrt upp vår egen utflykt istället för att sitta på land & sura! Planerat bättre. Jag skulle vara mer öppen. Blotta strupen & sluta tro att han tittar snett, att jag skulle vara mindre värd. Jag skulle axla mer börda & framförallt samtalat mer med honom om hur vi skulle kunna maximera allting till vår fördel!
Men som sagt. Lätt att sitta här & vara efterklok...
Jag vet iaf att jag inte har plats för något nytt i mitt liv. Jag har de bästa omkring mig & behöver inga nya influenser. Det är bra, precis som det är. Och jag är nog blåögd (på alla vis), men jag börjar tro att det kan vara så att man inte kan vara bara kompis med det andra könet... 31 år senare fattar jag det... Så, det låter nog men... Alla som inte står mig NÄRA, ska hållas på avstånd. Upp med muren. Men de andra, de ska få HELA mig. Och det bästa av allt, de tar mig för den galning jag är, med eller utan diagnoser....

Nej, som sagt, ta tag i vardagen nu! :)