tellhim

Grå-vita skyar.
Regn i luften.
Trött med hängande ögon.
Tvättstuga & andra sexiga uppgifter.
En dag som kräver kaffe med mjölk & socker.
Blöt asfalt.
Förmultnande löv.
Jag hör något i vinden.
Jag lyssnar.

Extra sensitivt begåvad.
Jag tror inte Therese träffade helt fel där.
"Det är ingen diagnos, det är en beskrivning av ett personlighetsdrag".

"Du blir alldeles genomlycklig när du ser höstfärgerna på träden mot den mörkblå himlen & försöker för femtioelfte gången förklara för någon annan hur fantastiskt det är. Men vet att det knappast är lönt. Nästan ingen tycks se & uppfatta så många nyanser som du gör & njuta lika intensivt som du. Det känns lite ensamt & vemodigt ibland."

"Du försöker känna lite mer 'lagom' men dina känslor är stora & mäktiga & ibland känns det som om du hjälplöst drunknar i dem."

"Du kanske har växt upp i en miljö där du varit tvungen att avläsa andras reaktioner för att överleva. Eller mött svårigheter som tvingat dig att öva upp din känslighet."
Detta kändes träffande...

Jag har fått tänka mycket på detta med känslor. Speciellt nu när min panikångest har kommit tillbaka. Det är en otroligt svår känsla, detta med panikångest. En stund när man känner som att man ska dö..! Men vetskapen -fakta- är att om jag accepterar känslan som bubblar upp inom mig, paniken & varför den kommer, så varar en sådan känslotopp inte längre än tre minuter! Så när paniken kommer & tårarna kommer, så har jag låtit det komma & efter en stund har den dalat, tårarna får rinna en stund, men sedan är det över. Det är klart, jag känner alltid en stor sorg. Men jag tillåter den finnas där.

Nu ska jag ta tag i denna oglamourösa vardag & springa ner till tvättstugan!
Ha det gott!