tellhim

Jag har lagt om min kost. En del psykisk ohälsa kan hjälpas (lindras) med hur man väljer att leva. Lagom med stimuli, utmaning, bra kost, sömn, rutiner & meditation kan göra mycket. Personligen tror jag inte att allt är svart eller vitt, men man får liksom prova sig fram vad som passar bäst.

Jag väljer laktosfritt, undviker stora kolhydratskällor, dragit ner på kaffet (har till & med köpt koffeinfritt) & provar nu att gå mestadels nätter på jobbet, så att jag kan få hyfsat jämn dygnsrytm, då treskift ställer till det för mig. Känner att kroppen mår bättre, bortsett från en abstinens & att blodsockret håller på att ställa om sig. Jag har haft vansinnig migrän/spänningshuvudvärk de senaste dagarna, men jag märker att kroppen uppskattar det. Magen är inte alls lika uppblåst & vikten hamnar rätt. Jag har inte vägt mig på ett år, utan jag väljer att hamna där jag trivs med mig själv. Känner mig friskare ändå, men märker att barnen börjar bli sjuka. Speciellt Ellie nu då, men snorig näsa & lite feber.

Denna vecka får jag & Ellie mycket egentid. Skönt tycker jag. Hon är rolig min tjej.

Har köpt en del böcker jag ska läsa nu när mörkret faller på. "Med känsla för barns självkänsla" heter en. Men jag blev även tipsad om en skönlitterär bok av Inger. Den heter "Röd måne" & ska tydligen vara riktigt bra. Nu är jag på jakt efter alla böckerna i "Sagan om Isfolket". Tror det är över 40 böcker i den serien.... Har även skaffat mig någon bok som jag tror hette "Only Love is real" som är skriven av författaren till "Many lives, Many masters" som är min absoluta favoritbok! Jo, doktor Brian L. Weiss tror jag han heter.

Det är höst nu. Jag älskar det, så som det är nu. När det fortfarande är lite grönt men naturen börjar skifta färg. Dofterna. Kylan. Man får bylsa på sig & lämna bikini-säsongen bakom sig. Tända ljus. Läsa böcker ;).

I höst nu ska jag & Magnus till Stockholm igen. En annan pjäs denna gången. En natt på hotell.

I julklapp ska de stora barnen få en resa till Gardaland som är en nöjespark i norra Italien (de vet inget!). Vi ska bo intill Gardasjön & blir väl där en vecka. Ska komma på något lämpligt till Ellie. Hon däremot ska ut på långresa med sin pappa. Ja, både till Åre & långt bort som fan i utlandet.

Nej, dags att sova lite! :)

Känns som den utspelat sig i två delar.

En psykisk & känslomässig. Lärorik.

En fysisk & omvälvande.

Nu, i kväll, sätter vi punkt för denna veckan. Lär oss av den på gott & ont & går vidare.

Ska berätta om livet. Men nu jobbar jag.

Tack, käre Du, för att du fanns där då.

Det har regnat & jag har myst. Älskar hösten!

Idag ska Magnus & tävla lite bowling, jag ska ta Saga till dansen & Ellie ska till sin pappa. Medan Saga dansar så får jag & Kevin lite egentid. Sen smiter vi till stugan. Stövlar, stickade tröjor, doften av skog & jord, suset i träden. Vandra, meditera, andas & hämta energi igen.

Underbara stunder, så som det ska vara....

Igår fick jag en släng av mani, så jag kastade mig ut i garaget & började röja i den extrema röra (för mig) som fanns där.

Projektet tog så gott som hela dagen, kanske för att jag under mani drabbas av helt hopplös OCD som jag såhär i efterhand bara kan känna att "ååååååh vad onödigt....!"

På eftermiddagen så dalade det. Förmodligen för att jag inte ätit då jag går helt upp i det jag gör. Min kärlek var lyhörd & styrde upp det så gott det gick!

Tyvärr brukar mina manier föra med sig ett enormt energi-dränage & spänningshuvudvärk. Till råga på allt så har denne hittat sin polare Migrän, så de springer gärna hand i hand. Men jag tog Ipren-alvedon & lade mig i ett hett bad, nöjd över att vi ändå fått en hyfsad grund, även om det fortfarande finns en del att rensa ur.

20 min kan man inte vänta på en buss! Så vi beslutade oss för att vandra hem genom den sköna höstkvällen.

Men nu ska jag nog slänga på lite mer kaffe & fortsätta plockandet. Bortsett från en innerlig trötthet (till följd av mani), så mår jag bra! :)

Magnus ligger förmodligen för döden. Saga har värsta hostan, snorig, febrig & eländig. Kevin har hakat på nu....

Igår började jag hosta lite & idag känner jag den där känslan i halsen... Men jag vägrar! Jag ska mota Olle i grind. VVV! Våga Vägra Virus! Jobbar idag & i morgon, sen är jag ledig för jag gör dag, kväll, natt, natt i helgen.  

Idag känner jag mig sliten i höftlederna efter jag burit runt Ellie på Oxhälja! Jag som vanligtvis brukar älska såna tillställningar, var inte särskilt imponerad nu. Bara en massa människor, skräp & taskigt käk. Jag hade bra sällskap iaf! :) Jag passerade till & med sockervadd utan den minsta lust att köpa mig ett lass. Däremot blev jag vansinnigt sugen på att åka helikopter! (?!) Inte ens tivolit lockade. Kom på mig att sakna Algheros marknad när mörkret började falla. Stämningen, folket, uteserveringarna med folk som inte var fulla & stökiga & glada barn som busade! Ingen som tittade snett. Jag kände mig mer hemma där, än i Filipstad.

Efteråt åkte vi till sommarstugan. Jag kände ett sånt lugn när vi vandrade bland blåbärsriset, solen var på väg ner & lugnet infann sig. Jag älskar att klä mig i jeans, stickad tröja & gummistövlar. Peka finger åt modepolisen. Höra vindens sus i trädtopparna. Känna dofterna. Vara rätt klädd, så när höstens kyla smeker kinderna, så är det bara härligt!

Tänk om man kunde få leva så. På en gård & följa årstidernas cykler. Det skulle vara så perfekt för någon som mig. Jag skulle må bra på riktigt. Naturliga cykler. Som i sommarstugan; man lägger sig när man är trött, man går upp när man vaknar, man äter när man är hungrig. Ingen klocka. Ingen el. Och mobiltelefonen har man lagt bort & ska bara användas i nödfall. Bada i sjön. Tvätta håret däri. Låta kroppen torka i solen. Sitta & lyssna till svalorna & storlommens rop över sjön.

Det är synd att som det ser ut idag, så är det inte möjligt.

Men man får väl drömma? :)

Jag går C tur & A tur i morgon. Ska snart köra Ellie till förskolan & sedan förbi KF en snabbis. Ska bli kul att jobba! Blev inte så produktiv som jag hoppats idag, men igår skrev vi veckomeny & handlade, så idag skrev jag iordning veckans schema. Vi har ett schema som sitter uppe så vi här hemma med diagnoser kan få en överblick vad som händer från dag till dag, allt från datum, vecka & dag, till vem gör vad & när, till vad vi ska äta varje dag. Jag har inbillat mig att både jag & Max blivit en aning lugnare av det.

På lördag efter att Magnus spelat bowling match, så ska vi åka till sommarstugan en sista gång denna sommaren. Vandra, plocka svamp & bär & njuta av naturen. Regn eller solsken till trots! :)

Nej, dags att styra upp detta nu.

Men istället blir det en reflektion över det bipolära & hur det är att uppleva det från ett nytt perspektiv. Att sitta & iaktta det hela med en känsla av att vara som en kommentatorröst. Det är något lättare att hantera. Det är som det är. Mina perioder är oundvikliga! Men jag kan hantera dem på ett nytt sätt.

Att komma tillbaka från semestern, men jobb, skola, treskift & en vardag är riktigt skönt. Men BP:n får ett utbrott. Upp & ner. Trött, trött, så innerligt trött.... Mardrömmarna & den dåliga sömnen. Drömmarna är så svåra att skilja från verkligheten. Just nu sitter jag & funderar på om jag verkligen hade den där dialogen med chefen? Men samtidigt som min hjärna förstår att allt var en dröm, så upplevde jag den verkligen. Jag kände det kalla vattnet, porla kring min kropp. Dofterna, smakerna, vetet på åkern rörde sig strävt & gult mot mina ben där jag sprang. Jag hörde skotten. Jag kände höjden & den kittlande känslan när jag hoppade. Rädslan. Paniken. 

Jag började få hörselhallucinationer. Jag hör ett barn prata, när jag vet att jag är ensam. Jag började få den paranoida känslan. Något är fel. De är arga på mig. Jag har gjort något, de är arga! De vill inte ha mig här... Jag är så dum, så dum. Kan inte göra något rätt.... Det är ingen idé.

Känns som jag sitter fast i ett träsk & jag kommer inte upp.

Spänningshuvudvärken, som är jobbig som den är, har börjat sällskapa med migrän. Igår när jag kom hem däckade jag. Vaknade & hade såna skuldkänslor! Jag är så vek, så oduglig sa rösterna.

Jag står med denna värken mitt i ett trångt rum med massor av människor som pratar högt & försöker överrösta varandra. Jag får inte plats i mig själv, jag får panik!

Nacken värker, men inte som igår. Har varit ledig idag, tillsammans med Ellie. Haft en riktig mys-dag. Magnus tog Ellie till ridningen igår & jag är så innerligt tacksam! Ska köpa regnkläder till Saga & Kevin. Ångesten sliter. Jag vill inte träffa dem! Människorna alltså. Främlingarna som tittar sådär på mig, säger rösten. De vet. Alla vet vad värdelös jag är. De ser det på mig. 

I ena stunden drunknar jag i allt. I nästa, bleknar de bort. Den lilla trösten med att ha ultrarapida episoder. De håller inte i sig i månader. Men det räcker med en dag eller ett par då & då. Eller timmar. De räcker. Men det kunde varit värre.....

Ska gå upp. Peppa mig. Snart så! Promenad med hunden. Regn som faller. Blöta löv. Underbara doft av blöt skog. Det blir snart bra. Behöver lite utrymme att andas bara....