tellhim

I natt somnade jag & Ellie på soffan. Sovit jättegott, trots att jag legat tvärstill hela natten, men jag har drömt jättemärkliga drömmar... Den senaste handlade om spöken, att vi bodde på något slott & att jag packade för vi skulle bort. Jag hade ett spöke i skafferiet! Som besatte en liten handgjord docka av något slag... Och jag & Magnus skulle fly/resa, men jag visste inte vad jag behövde ha med mig, så jag packade några jättevackra, babyrosa (?!) underkläder som matchade någon rosa klänning som jag skulle ha. Men det slutade med att jag fyllde 3 st trasiga pappkassar med kläder som var mina (men som jag inte alls kände igen). Utanför sprang massa människor runt & skulle också fly (?), & det stod kattburar överallt med katter i..?

Ja, fast nej... Nu måste jag se till att vi kommer iväg till skolor, förskolor & jobb.

Ha en toppendag! :)

Än så länge ligger lugnet över avdelningen, men man vet aldrig när det vänder.

Natt två av två.

Var med om en sådan konstig sak igår... Jag loggade in på en dator på teamexpeditionen, loggade in på datorn & sedan på cosmic. Skulle sedan kolla min jobb-mail, men plötsligt stod det att det var Erik (Underläkare) som var inloggad på den datorn. Och jag är HELT hundra på att jag loggade in hela vägen, så detta ska inte ens vara möjligt! Men men.... Erik är en duktig läkare & han kommer göra sig bra på barnkliniken. Bara han inte glömmer sin mänsklighet :P

Har haft lite extra hand om en svårt sjuk patient här. Blev erbjuden jobb som personlig assistent, men tackade nej. Skulle kunna bli hur bra som helst, eller inte... Men jag trivs här på avdelningen. Och skulle jag inte jobba kvar här, är det för att jag fortsätter att läsa. Men det är sjukt skönt att ha en lön, en dålig lön, men likväl en lön. Och just att få träffa alla dessa livsöden & ha dessa möten.... Det värmer... Det berör.... Det lämnar mig ödmjuk. Vissa saker kan inte mätas i pengar.

 

Det är lite lustigt hur livet får till det... Ibland så blir jag så väldigt övertygad om att det finns en mening med varför vi träffar vissa människor vid vissa tillfällen i livet. Och ibland får man en sån kraftig känsla av att man känner personen i fråga, fast man egentligen aldrig ens har träffats tidigare.....

Och ibland ser man saker med andra ögon. Jag älskar perioderna när jag kommer ur "geggan" & ser allt klart... Som den blå himlen, kröken på hans ögonfransar som sätter punkten över i:et, när man ser helheten & detaljen... När man SER. Herregud, vad mycket vi missar för att vi alltid har så bråttom att komma vidare, iväg, -skynda, skynda! Måste säga att jag blivit mycket bättre med att landa i nuet. Att lyssna på mina barns berättelser, att krama dem, skämta med dem eller bara finnas där.... Att gå på bio & äta sushi med Kevin, när jag egentligen hade behövt sova. Men han behöver mig också. Jag älskar min lille kille, när han är såhär full i bus, nyfiken & kramgo! Det minsta jag kan ge honom är min tid.... I morgon kommer mina flickor hem också! Ska bli så skönt. På måndag får jag egentid med Ellie medan de andra är på skolan. Sedan ska vi på ridningen hon & jag.

Kort sagt. Finns ingen mening med att stressa vidare. Vi kommer dit vi ska tids nog ändå....

 

"För en stund så lade sig tystnaden & dunklet omkring dem. Han satt i gungstolen & gungade lätt... Hon lutade sig tillbaka & tänkte på hur hennes kroppsspråk förmedlade lugn & öppenhet. Hon såg på honom när hon trodde att han inte såg, fast hon visste att han hade stenkoll. Hon beundrade hans skönhet, som var mörk & grov. Så enkel... Men det är enkelheten som det vackra ligger... De pratade med låga röster om vardagliga saker. Han hade en behaglig röst att lyssna på... Ibland kan man finna vänner hos de mest oväntade av individer. Den här människan som skrämde livet ur de flesta, men inte henne. Kanske för att han på vissa sätt påminde henne om hennes far.... Men hur som helst så var det meningen att de skulle träffas. Och hon mindes att någon sa till henne att ibland handlar det inte ens om henne.... Ibland handlar det om att just hon skulle möta just dessa människor vid vissa tillfällen, för att göra betydelse i någon annans liv....Och snart kommer de vara diffusa minnen...."

 

"Att uppskatta skönhet. Det var det, som det handlade om. Egenskaper hos andra som är positiva. Precis som Shakira-kopian. Herregud vad hon var vacker, med sin söta dialekt! Eller den där mamman... En del av henne såg härjad & tärd ut, men det var väl inte så konstigt med tanke på vad hon varit med om det senaste halvåret. Men hon var vacker ändå... Och hon började notera saker som skvallrade om deras sanna jag. Onekligen blir det så när man kommer nära. Men det gällde att passa sig... Vara opartisk... De enda som vet hela sanningen är just de.... Så fann hon sin plötsligt en dag i samma rum som denna människan. Och hon noterade saker som bara spädde på allt det positiva. Ett till synes fumligt & nervöst beteende, som hon ändå hoppades berodde på hennes närvaro & inte p.g.a. inkompetens. Hon fann det hela rätt charmigt då hon studerade beteendemönstret. En behaglig röst... Och ett hår som skulle få vem som helst att vilja dra fingrarna genom den ostyriga kalufsen. Ett leende som var bländande & ett skratt som smittade. Att omge sig med dessa superhärliga människor, som spär på ens energiförråd kan aldrig vara fel.... De var alla vackra på sitt sätt."

Känner mig alldeles glad & sprallig nu. Är riktigt skönt att få vara på jobbet... Jag älskar mitt jobb! :)

Kevin var så besviken för att han måste vänta tills han fyllt 10 innan vi kan börja med pilbågsskytte. Så jag kompromissade & köpte ett blåsrör (ja, den med riktiga pilar). Kan ju säga att Kevin knappt varit inne sen dess, då han vill skjuta prick mest hela tiden :) Allt som får honom ut i luften är bra! :)

Nej, dags att kavla upp ärmarna! 

Kroppen gör lite sådär ont som den kan göra. I samrådan med läkare höjde vi dosen på medicinerna igår. Nojjar lite för att bli "avtrubbad". Hoppas fördelarna överväger.... En händelse igår (på något sätt befriande) utlöste en reaktion... Vad ska man kalla det? Det var såhär. Vi var på MIG kurs igår. MIG står för Mobil Intensivvårds Grupp. Vi var på KTC där de har bland annat väldigt högteknologiska dockor att öva olika medicinska scenarion på. De som känner mig vet att jag har en närmast fobi för bland annat dockor. Jag, Maria & Inger klev in på ett rum där en sådan docka befann sig. Den låg på en säng med en stor dataskärm intill, som man kunde vid övningstillfälle se dockans olika mätvärden såsom syresättning, HF (HjärtFrekvens), osv osv & längs ena väggen - en stor spegel, varifrån de i kontrollrummet kunde observera de som gör övningarna & styra scenariot. Jag stod med min kopp kaffe på behörigt avstånd & såg på medan Inger & Maria nyfiket undersökte dockan. De var ju givetvis tvugna att se vad dockan hade för kön, men kunde konstatera att det var en hen. Dock fanns en knapp som man förmodligen kunde avlägsna för att sätta en kateter (via ljumske, kunna göra en ballongsprägning?). Just som inger nyfiket tryckte på denna, så började dockan jämra sig av smärta! Inger hoppade högt & kastade över täcket i ren reflex & jag skvatt så att jag kastade kaffet jag precis skulle dricka från, över mig istället! Vita scrubs dessutom! Det hade kommit in personal i kontrollrummet (som vi inte såg pga spegelglaset) & som tyckte att det skulle vara roligt med ett spratt, så de hade aktiverat detta hos dockan. Personalen vred sig av skratt & ja... Vi också! :) MEN. Detta orsakade även en psykisk reaktion hos mig, som ändå blev ett stresstrauma. Jag skrattade & grät hysteriskt & det tog lång stund innan jag slutade skaka & fungerade som en normal människa igen. Jag kunde inte prata med något, för då bröt jag ihop & började gråta. Skitlöjligt, jag vet... Men jag rår inte för det... Ändå är jag sådan som människa att jag gladeligen bjuder på skratten & mig själv, så detta blev ändå dagens samtalsämne.

Lyssnar till huset, där de andra sover gott... Klockan tickar & Siri springer runt & letar efter en pojkvän. Ljuset & de ökade soltimmarna har kastat in henne i ett löp & det talar hon HÖGT om för alla. Jag ska ta kull på henne, sedan ska hon steriliseras.

Idag ska jag & Saga roa oss med tandläkarbesök. Jag ska dra ut en visdomstand... Hoppas det hjälper till att ta bort en del av spänningshuvudvärken. Räknar kallt med en kväll med feber & smärta. 

Har även fått bekräftat att nu äntligen ska mina njurstenar väck, så nu behöver jag bara en tid... Det var tydligen inte så bara med det heller! Jag tänkte att man spränger, sen åker hem. Men så enkelt var det inte.... Fick absolut inte köra bil själv efter detta! :S

Har även fått remissen till kvinnokliniken bekräftat, så inom 12v börjar min resa.

Nej, nu är det dags att ta tag i detta. Ska köra Kevin till skolan, gå ut med Chippen (vill helst springa, men har inte löparskorna här), så det får bli raskt tempo. Sedan ska det röjas innan vi fortsätter med tandläkaren ;)

Ha en toppendag!

Ibland känns det kladdigt. Nattsvart. Det kväver...! Och jag kämpar febrilt för att hålla lågan vid liv, fast det blåser storm... Och jag slåss, för mitt liv! Och det är inte särskilt långt från sanningen....

Jag vill skrika, slåss & klösa ögonen ur.

...Men jag försöker hålla fast vid något bra... Du är mitt ljus...

Och jag slåss för mig. För mitt jag. För att jag inte vill dit igen.... Men det är inget jag någonsin tar förgivet...!

Mådde illa igår morse. Tänkte egentligen inte så mycket på det, mer än att jag brukar må så emellanåt.

Illamåendet kom & gick under dagen. Så småningom började även skarpa buksmärtor. Strax innan Magnus kom hem, så kräktes jag. Jag tror ändå inte att det var magsjuka, då jag endast kräktes kraftigt en gång & har inte heller några andra symtom, bortsett från illamående & buksmärtor, vilket kom & gick under eftermiddagen/kvällen.

Somnade tidigt & drömt märkliga drömmar. Har den där jobbiga känslan av att något är fel..... Inte fysiskt dock... Men jag känner mig orolig. Kan vara att jag igår, innan jag blev dålig "på riktigt", drabbades av ett mani-episod, vilket iofs resulterade i att jag orkade ta tag i röran vi lämnat efter oss denna renoveringsperiod. Inte för att jag hann klart, men.... Jag vet ju att det brukar bli ett bakslag med nedstämdhet, vilket är mer korrekt beskrivet eftersom det inte längre blir regelrätta depressioner, ta-i-trä!

Sitter nu i köket, har fått mig en kopp kaffe, som jag sedvanligt smuttar på, men som aldrig kommer ens i närheten av att bli urdrucket. Ser ut på den regnvåta lekplatsen & vädret som reflekterar lite av mitt humör. Inte på ett dåligt vis! För ibland är det rätt skönt att vara låg, introvert, varva ner lite & ta ett steg tillbaka. Idag har jag inga måsten. Men jag skulle vilja smita in till stan & hämta ut mina nya glasögon iaf. Det hade tydligen hänt en del med min syn sen sist jag hämtade ut glasögon.

Annars tänker jag nog bara driva runt i slappar-kostymen & plocka med det som faller mig in....

...Och jag kan inte begripa varför i hela friden vi ska ta kort på våra tjänstekort för...?!

Sovit en timme innan jobb, även om sova är ett starkt ord i detta sammanhanget... Anledningen till detta är att jag råkade börja tapetsera, medan Magnus var iväg på sin tävlings-turné. :)

Så, ett stycke sovrum tapetserat. Nu är det bara lite fin-lir, sedan är det dags för golvet :)

Vi hann även med att hämta hem soffan, sitta i solväggen & dricka kaffe medan katterna fick sin första premiärtur ute i sina nya selar, och även ta en härlig promenad på några kilometer i det sköna vårvädret. Handla gjorde vi också, även på systemet. Sedan rök den äckliga mattan nere i vårt blivande sovrum! En hel massa sopande & sedan fick dammet lägga sig, innan vi tar det sista med dammsugaren. Hade tänkt börjat tapetsera i morgon, men vi får väl se hur det blir.... Jag behöver röja i lägenheten innan visning kl15, sedan måste jag sova lite inför återstoden av helgens nattpass.

Wow - you’re such a pain in the ass, bitch!

Wow - I’m caught under your spell....!

Either way; wow.