Mamma-son-tid
Tillbaka till jobbet. Helt färdig, men jävlar så kul! :) Bästa arbetskompisarna också!
Igår passade jag på att lufsa runt på skattkärrs motionsspår med Chippen.
Tack vare nya grimman kan till & med barna gå med vår drag-hund!
Jag & Kevin gjorde det bästa av vädret...
...& lekte i vattenpölarna! :) Hoppas bara inte stil-polisen ser detta!
Denne lille krabat bor längre ner på vår gata! :)

Idag har jag korta framben ;)




Nu ska jag avlida. Är sjukt trött, men nöjd! :)
Blandat vardagen innan den riktiga vardagen

Ellie hjälper till att laga mat med inspiration från det italienska köket.










Jobbigt att rida! :)












Sista dagen & vi flyger hem...

Arrivederci Sardegna!


Där nere någonstans har vi varit...! :)




Vaknar i Sassari dag 4

Mysigt värre här även om inte frukosten var lika storslagen. De hade god cappuccino & det var det viktigaste.



















Spökstaden :)



Väggmålning på vårt boende.



Sen följde kött från bland annat helstekt gris. Frukt, kakor & cappuccino! :)
Jättegott! Mätt & nöjd. Supertrevlig personal, trots mer eller mindre språksvårigheter! :)
Vaknar i Alghero dag 3

Vi checkar ut & börjar vår vandring för att uppleva den Sardiniska jordbruksturismen! :) På vägen hälsar vi på denna hund med sin alldeles egna rullstol! :)





Italiensk tallskog. Big-ass kottar & väääääldigt långa barr.





Alghero dag 2

Vaknade upp till en strålande dag! Frukosten serverades en bit bort & jag kan verkligen inte klaga på den. Kunde äta frukost där hela dagen! ;)





Härligt med vinden i håret & saltstänk i ansiktet.


Alghero försvinner i fjärran.




På andra sidan ligger grottan, Di Nettuno.



En lååååååång trapp finns att vandra i för de som kom landvägen.









Helt otroligt vad vår natur kan få till...!








På andra sidan udden längst ut till vänster, där ligger Nettuno.



Det var här det hände.

Framme i Alghero dag 1

Framme vid vårt 4 stjärniga hotell; Hotel Calabona! Vårt rum ligger på översta våningen, 7:e balkongen från vänster in mot gården. (Hörnet)







Fördelen med att vara kort; fötterna hänger inte utanför sängarna! ;)





En nackdel var att klipporna var extremt vassa & smärtsamma att gå på.







Vansinnigt härligt! Och vinden från havet var uppskattat i värmen.



Stora jäkla as till kaktusar, större än mig. Frukterna är tydligen ätliga.







På promenad i hamnen


Sightseeing med häst & vagn. Hjärtat värkte, då denna stackaren var så läskigt omusklad & mager.








Snacka om färsk hummer på restaurang.

Somnade fort.
Avresedagen den 11 augusti
Mot Sardinien & Alghero!
Himlen var vacker denna morgon när vi satt vid frukosten.
Blev visiterad & kollad för illegala preparat vid säkerhetskontrollen. När vi stod för att strax få borda planet, trodde jag att jag skulle svimma av nervositet!
"Jag kan flyga! Jag är inte rädd!"
Det är så otroligt vackert uppe bland molnen. Kommer osökt att tänka på vackra vinterlandskap. Nu följer massa "view from a plane"-bilder.

Snötäckta berg











Sardinien <3
Vänder upp för inflygning :) Älskar den känslan!

Havet kommer närmre!

Landat! Aeroporto Alghero! :D

















Närmar oss :)


Sardinien <3



Havet kommer närmre!


Fotoblogg :)
Jag slarvar med uppdateringarna, men antingen så har jag för mycket i huvudet, så jag kan inte komprimera, eller så känns det bara som "Meh".
Den 10:e augusti var det dags för vår "vuxen-resa". Är det något jag lärt mig är att man måste vårda relationen.
Lobbyn.
Vi åkte ner till Nyköping & strosade runt. Mysig liten stad.
Fika med den obligatoriska ChaiLatten :) Testade även italiensk glass.
Hittade min kärleks-plats; Ernst hyllan! <3

Hotell Connect. Stilrent & enkelt.
Vi hade en stor balkong där vi kunde se när planen lyfte.
Lite gott att dricka på kvällskvisten.
Lite lagom att käka.
Solen är på väg ner...
Svårt att somna, av rädsla för att flyga, av förväntan, av nojja för att inte vakna av larmet.
Detta blir nog en ytlig blogg. Det som finns inuti känns som ett garnnystan.
Jag kommer lägga in flera bloggar, en för "varje dag" fram till nu.

Vi anlände till Connect hotell Skavsta & checkade in på vårt flotta Business rum! ;)






Hotell Connect. Stilrent & enkelt.





Dagen före
I morgon bär det av.
Semesterläsning! :)
Först till Skavsta & tidigt på tisdag morgon flyger vi till Sardinien.
Nej, jag har inte packat klart. Nej, jag är inte hysterisk. Nej, klockan kommer inte ringa 4 & jag kommer inte sura på Magnus för att inte vi åker 6 & är framme vid Skavstads flygplatshotell en evighet innan man ens får checka in.
Jag har inte bråttom alls. Och så länge jag får med mig de tre P:na, så löser sig resten (Pass, Plånbok, Piller).
Jag njuter av det som för mig känns okaraktäristiskt. Lugnet. Rycket på axlarna. Det ordnar sig.
Käre svärfar ska vara hund, hus & kattvakt. Sedan tar bäste Daniel över! Är evigt tacksam för detta!
Nej, men om man skulle ta & sova lite. Tänkte ändå gå upp hyfsat i tid, för att röja & packa det sista, samt kanske äta frukost & dricka kaffe i lugn & ro. Måste vända rätt dygnet. Allvaret kommer fortare än jag vill....

Förlista på en öde ö! :)

Stoppade våra ungar i båten. Vissa gladare än andra.









Kvällar som dessa är såna som lever kvar i hjärta & sinne....

Chippen sprang fritt & njöt han med!







Grill-proffs :)

Morgon-fiske! :)

Jag & Ellie var ute & lekte med varann länge innan hennes pappa hämtade henne efter vi vart in & vätskat upp oss.
Nu är barnen utlämnade, alla utom Kevin. Det råder ett lugn hemma i huset.
Känns overkligt....
Fick ett ryck & vände upp & ner på huset under veckan, så nu är garderoben sorterad & fixad inne i Sagas rum, spel & pyssel har fått ny plats i hallen. Fixat & grejat en del på barnas rum, men sen blev det paus & vi unnade oss lite minisemester.
Resten av helgen blir det lite att fixa med, samt kalas för lilla Juni som blivit ett helt år! Var ju för fasen här om natten som jag åkte upp en våning för att hälsa på det lilla knytet. Tiden bara rusar...
Packa blir det med. Måndag, tidigt, lämnas Kevin i Örebro igen. Jag & Magnus tänker inte göra misstaget, utan tänker vårda vår relation & unna oss egentid. Att bara vara vi två också, å inte bara mamma & pappa.
Fortsättning följer....
Semester-vardag
Lite svårt att känna in sinnesstämningen.
Den gick sönder igen....
Min kropp strejkar & njurarna spökar.
Jag har lust att "ge upp" vad gäller vissa saker & bara gilla läget.... Man kanske inte skulle längre än såhär?
Jag kanske helt enkelt inte har vad som krävs...? Eller?
Eller så vill jag bara ha det tyst en stund.
Semester, som den ska vara, utan krav, press & måsten. Vi tar en slurk kaffe & reflekterar över den frågan...
Att bara "låta det vara", är något jag verkar ha svårt för, även om det är precis vad jag vill. Finna ron precis där jag är & i det jag gör.
När jag får mina infall, försöker jag nu att inte direkt hoppa på det, utan försöker utvärdera om det är något jag faktiskt vill, eller om det är min mani?
Kan säga att det hamnar på ungefär 50/50 & många gånger har jag faktiskt lyckats "rida ut" infallet. De gånger jag misslyckats är när jag är ur balans, ex. när jag slarvat med medicinerna.
Fick ett set med ritpennor av Peter & Mia. Jag har många gånger sett på dem & känt att med dessa måste jag skapa något... Men huvudet har antingen varit alldeles för rörigt, eller helt tömt på innehåll. Men plötsligt så växte en idé fram! Nu vet jag vad jag ska göra! Måste bara skaffa akvarellpennor. :)
Har fått massa idéer till vårt hem också. Men även där kastar jag mig inte bara ut & gör det längre, utan funderar länge fram & tillbaka hur det skulle kunna göras & göras bra.
Min relation med Magnus är hälsosam. Han har en ängels tålamod. Han lyssnar, tröstar & finns där. Han är min stöttepelare & håller mig över ytan. Jag kan möta all min ångest med honom & vi tar oss igenom det tillsammans. Skillnaden nu kanske är att jag vågar låta någon göra det.... Att jag faktiskt kan säga att "Du, nu får jag en panikångest attack, jag vet inte vad som utlöste det, jag vet inte vad vi ska göra, men vi kan börja med att du bara håller om mig en stund...", att jag kan säga precis vad för konstiga saker som fladdrar i min hjärna & låta honom höra det, utan att vara rädd för att ska döma mig.... Jag begär inte att han ska förstå. Men han gör så gott han kan. Så även med mina övriga tvångstankar. Vi kan hänga tvätt tillsammans! Det är stort ;)
Plocka ur diskmaskinen tillsammans, laga mat tillsammans, städa (!!!!) tillsammans! Och det känns faktiskt helt okej. :)
Klockan 5 i morse kom Ellie ner & väckte mig. Hon sa att hon ville att vi skulle gå upp & sova i hennes säng! Så kunde vi gå ner till min säng & sova sen ;) Passar på att njuta av dessa stunder med min knäppa lilla tjej! Hon har en sån härlig, utmärkande personlighet! :)
Nej, dags att ta tag i denna dagen.

Nattsudd
Beteendet;
Jag drömmer mycket mardrömmar. Vissa jag har svårt att skilja från verkligheten. Känslor som lämnar sina spår.... Försöker möta dessa genom kommunikation med Magnus. Läser in alldeles för mycket i andras kroppspråk & sinnesstämningar. Tar åt mig. Negativt.
Mardrömmarna gör mig "rädd" för att somna. Tankarna snurrar hejvilt när jag inte håller dem sysselsatta med meningslösa spel på telefonen.
Hanterar ändå situationen långt mycket bättre.
Slår fast att dignosen är en del av mig, den är inte mig. Lika som att en persons religion inte är en individ, utan en del av denne.
Jag vet att nästa steg blir mani, som ibland går hand i hand med depressionen. Dessa är inte längre så långdragna & ibland känner jag bara av dessa en kort stund.
Tankarna förde mig till Liz. Tatuerad, rakad på huvudet, piercad hejvilt, scarification & implantat.
"Jag tatuerar & piercar mig inte för att göra någon sorts revolt, utan för att det är vackert i mina ögon."
Vackert.
Tankarna föll på originalitet. Att vara sig själv. Människo-flocken fryser ut. Inte som alla andra. Ett skadat djur. Det får vargarna ta först....
Eller är det också ett självskade beteende? Någon påpekade för mig att mina tatueringar var ett substitut för mitt eget självskadebeteende. Kanske?
Smärtan fungerar som en pysventil. Det hjälper till att släppa på trycket inombords. Men i så fall lämnar detta något förhoppningvis vackert efter sig & inte dessa ärr som är så hemska att se på, som drar upp ångesten igen.
"This too, shall pass...", en mening med betydelse. Allt är flyktigt.
...Det gör bara ont en kort stund...
Såret, flisen, stygnen, ångesten, det krossade hjärtat osv
Ja, allt är relativt, men man får sätta det i perspektiv.
Egentligen är man så jävla obetydlig.
Men man kan göra betydande skada!
Eller något avgörande bra....
Nej, men om man skulle fightas med drömmarna lite. I morgon tar vi tåget till Karlstad igen!
