tellhim

Jag drömde att jag var med Mattias & Ulrika ute på roadtrip & kollade gamla kyrkor & museer. Vi var inne på något dunkelt ställe & kollade & jag fascinerades av det vi såg. Utanför var det skymning, nästan mörkt & det var väldigt lummigt. Jag & Ulrika hade en djup diskussion om kultur & plötsligt hördes folk ropa, då såg vi en lada intill som stod i ljusan låga. Vi var tvungna att hjälpa till att släcka & sätta folk i säkerhet.

En annan del av samma (?) dröm (jag vaknar ju inte mellan drömmarna nu, så de flyter liksom ihop), så ska jag få gå bredvid Ulrika i hennes jobb, men då jobbade hon på rättspsykiatrin. Vi satt på ett kontor & Ulrika gick igenom några rapporter då en kollega till henne kom in. Jag kände igen henne från någonstans & i drömmen tänkte jag "henne känner jag från någonstans när jag är vaken". Jag slogs plötsligt av att vi inte skulle ha sjukhuskläder & tyckte det kändes så konstigt, utan vi skulle vara civila. Jag berättade för Ulrika om min dröm om att fortsätta utbilda mig & jobba på BUP & hon svarade att det ville hon med & hon tyckte att jag skulle passa där.

Den hänger liksom kvar än...

Timmarna sprang, barnen skulle hämtas. Medan jag väntade några minuter på att barnens skoldags slut, satt jag i bilen. Tänk vad medveten man kan bli om små detaljer... Med handen ut genom rutan upplevde jag den ljumma vinden smekandes genom handflatan, slingrandes mellan mina fingrar.... Solen mot min hud.... Värmen som spred sig inombords....

När jag lämnat Saga hos hennes pappa så åkte jag & Kevin till Skivtjärn där vi mötte upp med Erica, Linus & Natalie.

Efter vi slängt upp & bäddat i tälten blev det bad för barnen medan mammorna satt i sanden & filosoferade änmer om livet. Senare gjorde vi upp eld, grillade korv & bara hade det gott innan tröttheten tog överhanden.

Att få ligga & kramas med sin lille kille & lyssna på fågellivet & vinden i skogen när man sakta föll till ro, är otroligt skönt...!

Morgonen bjöd på lite mer action. Vaknade & låg o lyssnade på åskan som gick runt oss en stund, men när barnen vaknat så bestämde vi oss för att riva vår campingplats & bege oss hem för frukost istället. Mitt under rivningen kom regnet! Så med håret droppandes satt vi 20 min senare & drack frukostkaffet hemma hos Erica.

Resten av dagen har spenderats i slappandes tecken. Har myst med min son & gjort minsta möjliga. Jag behövde en sån dag.

Känner mig lite gråtfärdig idag. Mycket sorg jag måste ta mig igenom. Mycket frustration som jag måste lära mig att hantera. Måste allt få ta sin tid..... Allt som sker, sker.....

Nu ska jag & Kevin se på apornas planet & äta bacon snacks. Hoppas det känns lite mer uppåt i morgon....

Vårt hem för natten.

Klart att det ska badas på riktigt! :)

Vår lägereld :)

Fast lite sliten blir man allt av all frisk luft! :)

Sen vill jag å min sons vägnar tacka för grattandet & firandet av honom! Det uppskattades så enormt & jag kände mig rörd över den hjälp jag fick att ordna så att det faktiskt var möjligt. Tack!

Sen vill jag sända en grattishälsning till min älskade Therese! Jag saknar dig massor & hoppas vi ses snart! Hoppas din födelsedag blir underbar!

Så vad händer då? Jobbar på med mig själv. Har fått öka dosen sömnmedel, så nu sover jag hela nätterna utan ett endaste avbrott i mina mardrömmar! ;) Ska man skratta eller gråta?! Fördelen är ju att kroppen får den sömn den behöver, så det är ju bra... Nackdelen är såhär veckan innan mens när hormonerna fladdrar omkring, så gör det att dessa negativa känslor som följer åt, gärna tenderar att hänga kvar.... Men jag har lättare att avfärda dem nu.

Det är fortsatt tyst i mitt huvud. Förundras över det lugn som ligger. Tidigare när jag ätit för att jämna humöret, så har allt blivit så grått & känslolöst. Nu känner jag, men på en betydligt normalare nivå & jag upplever inte att jag fladdrar iväg. Hoppas på ett hållbart resultat av detta.

Förövrigt så... Nu börjar den sinnessjuka tröttheten släppa. Jag har varit & skrapat & målat fasad i Böj. Ska fortsätta till veckan om det vill sig.

Men nu har jag tagit helgen & i natt ska jag & Kevin sova i tält. Kan vara skönt med lite egentid med honom också.

Lite jobb blir det då & då. Längtar efter att få gå på schemat. Börjat fundera lite över hösten & vilka alternativ som finns.

Nej, nu måste jag ta en dusch. Flyter bort i värmen, fast jag klagar inte! ;)

Ha det så skönt!

Men igår när jag tog min tablett, så fick jag jordens falldröm när jag höll på att somna in, så jag studsade en meter kändes det som! :) Sen har jag drömt helt galet hela natten. Minns inte drömmen, bara små, små fragment som far omkring som dammkorn... Har känslan av att det var en mardröm...

Nu när klockan rang, så studsade jag upp med panik, fick för mig att jag försovit mig! Som väl var, så var det inte så...

Nu sitter jag & känner mig alldeles skakis. Inget vidare behagligt uppvaknande..! :)

Men jag är så trött, så trött... Vill sova så fort jag får chansen. Det kanske beror på att kropp & sinne håller på att ställa om sig på allvar nu.

Jag tänker lite... Tänker på paranormalt & de människor som säger att om de inte ser, så tror de inte. Tänker på psykisk ohälsa. Om du inte ser vad det är som är fel på mig, tror du mig inte?

Det JAG upplever är i allra högsta grad verkligt för mig. Men hur övertygar man någon som inte ser...? För mig finns demoner... Demoner som förvrider ens sinne & får en att uppleva saker som folk påstår inte är verkligt! ...Men jag såg ju... Jag kände ju doften... Eller...?

Jag är så trött. Jag försöker överleva. En liten bit till... Jag glömmer. Herregud, vad jag glömmer allt! Allt... Mitt närminne suddas ut, allteftersom det har diktats. Vad var verkligt?

Men nu är det så tyst, så tyst.... Inga konfliktgräl & porslin som krossas mot kalla betongväggar i mitt inre. Ingen Helix-simulator till känslor. Jag måste inte bort & iväg. Jag vill bara vara här & uppleva det som ges... Det enda drivet som inte direkt har dövats är den att utvecklas. Att få utbilda sig. Att lära sig. Jag törstar efter kunskap....

Mina tankar orkar inte vidare som de en gång gjorde. När jag tänkte i 1000 km/h framåt, drömde & önskade... Ville så väldigt gärna - helst igår...!

Nu orkar mitt sinne, likt tjuren Ferdinand, bara slött titta upp, tänka att det låter som en fin vision, för att sedan lägga sig ner bland blommorna igen....

Nu ska jag ta kvällen. Sova. Hoppas att jag tar mig upp i morgon. Vill ha energi...!

Ska jobba på CSK i helgen. Natt.

Jobbade igår på avd12. Var i team 2 & vi hade 4-5 barn. Två små som matvägrade/dålig viktuppgång, en med leukemi, en med nefros & en med nyupptäckt diabetes. Jag jobbade med sjuksköterskan Maria. Tycker hon är riktigt bra! 

Solen skiner.

Jag skulle behöva slänga mig i duschen, köra en snabbstäd, boka tid i tvättstugan & sedan försöka komma ut med barnen.

Jag ser mig om.

Förundras.... Hur kan det vara såhär?

Känner mig som dr Jekyll & mr Hyde.

Så, här är jag.

Början av mig.

Det som växte inunder.

Jag kanske inte blir mindre "konstnärlig" ? Jag var rädd att medicinerna skulle ta bort det kreativa. Men, det känns mer som att man tagit ett band som spelats på ultra rapid & saktat ner det....

Jag ser fortfarande det vackra. Det poetiska finns fortfarande kvar...

Man behöver inte vara uppe i det blå, för att njuta av det. Himlen är precis lika vacker härifrån.

Jag känner att det impulsiva har avtagit. De snabba svängningarna har dämpats.

Det är på väg åt rätt håll.

Jag önskar jag kunde förklara den skillnad som är. Men tiden får visa...

Ja, det är klart att man vill skrika att nu är det annorlunda! Och så är allt bra igen. Men det enda som kan sägas är att det skett en fundamental förändring, men detta är något som måste jobbas på varje dag. Jag säger inte att jag kommer vara perfekt & alltid glad! - men jag kommer vara jag. 

Tid.

Tid är allt jag har & det jag kan ge.

Jag tänker på sommaren & funderar på vad den kan innebära. Jag kommer jobba. Jag kommer växa. Jag kommer uppleva glädje & sorg. Jag kommer se allting med nya ögon. Uppskatta det lilla.

En dag i taget. Älta inte. Lära av det som var. Ta till mig av det folk säger till mig. Ta vara på de egenskaper som definierar mig. Lära mig att använda dem på rätt sätt. 

Nu blir det duschen. Dags att jobba på.