tellhim

När jag märker att det faktiskt fastnar - jag lär mig!
...& jag som trodde att jag var hopplös....! :)

Idag var det äntligen "vanlig lektion" & vi körde vidare med S - HLR (Sjukvårds Hjärt-& Lungräddning). Det var intressant & roligt även om vissa fick ett lite väl mycket intresse av vår patient & blåste luft för allt vad den var värd!
Vi lärde oss defiblirator & det är väl alltid bra att kunna... Slog mig att detta mycket väl kan hända mig!
Nu ska vi se vad vi lärt oss om skelett, muskler & leder :)

Stort grupparbete & kors"förhör" v.8. Flera ämnen är inblandade & jag kommer att skriva ihjäl mig!
Vet inte hur jag ska få ihop det & hinna med helgen, ev. Födelsedags fika & barnkalas! Tiden rusar!
Och mina jeans spricker för jag sliter ut dem... Dags att göra något. Tim vik? Börja knarka, sluta sova?

Jag tappar liksom andan ibland.
Verkligheten kommer som en roundkick i magen.
Klart min egoistiska sida vill ha barnen för mig själv.
Jag måste göra något...
Men att gå på, gorma & skrika funkar inte. Nu måste jag praktisera psykologen i mig & göra detta på rätt sätt. För hennes skull.
Men hur får man någon att förstå, som inte vill fatta?
Hur får man någon att se det som är uppenbart?
Hur väcker man upp en självupptagen person så att denne ska se vem han trampar på?
Jag är inte fienden, men hur ska personen förstå det när denne med största sannolikhet kommer känna sig trängd av konfrontationen?
Men jag måste göra nåt.
Men på rätt sätt...

Efter att få suttit uppkrupen i Marcus famn framför öppna spisen & spytt ur mig all skit & därefter fått sovit alldeles för många timmar utan att bli väckt av barn, så känns det idag betydligt bättre!
Fick en nyhet som gör att jag måste försöka styra upp med barnvakt i helgen. Ingen som känner att de vill låna en 5 & 8-åring lördag-söndag?

Sitter & pluggar grupparbete. Svårt att snöra ihop allting på ett bra vis!

Dessutom hade de ringt från Karlstad Kommun angående jobb, så jag får väl lov att försöka ta mig tid att ringa tillbaka..! :)

Nej, bäst att gräva ner sig i litteraturen igen då...!

Om man ska se något bra med dagen så är det att jag fick ett B på Specialpedagogik-provet & slutligen även B på hela Specialpedagogik kursen. Man ska inte klaga. Allt slit ger bra resultat i skolan. Men hur ska jag kunna bli en tillfredsställande mamma & kvinna? Man kanske bara får välja en...?
Finns det kurser att anmäla sin otacksamma barn till eller är det jag som helt enkelt får sluta vara en sådan sugig förälder? Jag är trött, ledsen & frustrerad. Snart känns det bättre & rösten som säger att alla föräldrar går igenom detta talar snart lite högre...!
Man måste bara få ut sig skiten. Min erfarenhet säger mig att hålla saker inom sig bara fräter stora hål i ens inre....

Fy fan vad falsk jag är. Folk är inte dumma i huvudet. De har sett att något är galet. Frågan "Hur är det med dig?" har svarats med "Trött & torra linser" i stället för "Prata inte med mig för då går jag sönder".
Men nej. Jag ler, är glad & spelar teater.
Vilken jävla apa man är...!

Idag är det en jävla skitmåndag även för mig. Men jag kanske förtjänar det?
Kevin tycker att jag är en dålig mamma som tog med honom på bio i fredags.
Saga glömmer thermo-byxor i Böj. När man står på skoghall vid 7.40 har inte jag lust att vända för att hämta dem. Inte för att jag har råd att pendla extra för såna saker.
Jag bröt ihop & grinade.
Detta är det liv jag har valt & då har jag inte rätt att gnälla...!
Men jag är så trött för det ÄR mycket studier med 550p på 5 kurser, tre barn, vardag med allt vad det innebär. Det är krävande att hålla alla bollar i luften med ett leende på läpparna & oftast så går det ganska bra!
Men jag blir skitledsen när jag inte får sova som jag ska. Jag blir skitledsen när mina barn tycker att jag är en dum mamma som tar med dem på bio, köper godis & gör ALLT för att de ska vara lyckliga! Att jag drar omkring i trasiga kläder & slitet hår för att mina barn ska få äta lördags godis & Saga ska kunna få sitt kalas! Jag blir ledsen när det känns som allt jag gör ändå inte duger. Jag blir ledsen & trött & funderar på om jag är en jättedålig förälder som tycker att min 8-åring ska ha sinnesnärvaron själv att komma ihåg sina thermobyxor när jag försöker styra upp allt annat..!
Jag åker till skolan med en stor klump i halsen & kämpar mot gråten... Idag har jag ingen lust längre....

Att jag hade en sån sjysst tattuering på underarmen; en dödskalle med korsade ben som var grå/svart & såg läckert spraymålad ut! :)

Fick en rastlöshet & beslöt mig för att vara lite produktiv. Min kropp var trött på stillasittande & hjärnan ville ta paus. Så det blev till att putsa fönster på insidan (så fort det blir plus får de sig en riktig genomgång i alla lager), legat på knä & putsat stolar & bord & dammsugat & torkat golv i kök, vardagsrum, hall & badrum. Slängde ut v-mattan på vädring, soffklädseln ligger i tvättmaskinen & det är dammsugat & torkat under soffan också & framförallt i soffan! Skurat trappen så nu är det vackert vit igen! :)
Ska fara runt lite till innan jag ska åka & hämta Saga i stan & handla lite så vi kan laga lite gott till kvällen.
Beroende på hur kvällen ter sig så ska jag passa på att plugga psykologi 2a. Till veckan börjar ett stort grupparbete i samtliga ämnen (jävla skit - HATA grupparbete!) som håller på till vecka 8.
Ha det så gott i stugorna! :)

Därefter smög vi ut för att ta en tur med Marcus pärla. Testade detta med dieselvärmare & kunde inte förstå vad grejjen var. Själv älskar jag att stå varje morgon med stelfrusna fingrar & skrapa rutor, fastfrusna gummilister & lås/dörrmekanik som fryser sönder...! För att inte tala om den sköna känslan av att få sätta sig en kall -läs: uppfriskande!- bil & låta händerna angenämt frysa fast i ratt & växelspak.
Men jag var inte ute i god tid, så vi hann ut innan dieselvärmaren riktigt hann göra sitt, så jag tog bilborsten & började sopa av snö. Jag drömde vakna mardrömmar om att jag skulle råka repa lacken någonstans. Ångest för att det skulle bli fläckar på inredningen eller att jag skulle råka backa på något på vägen ut - backkamera & sensorer till trots!
Körde försiktigt till affären men det var farligt lätt att köra för fort.
Funderade på om min motvillighet till automat bara berodde på mina dåliga erfarenheter eller bara en principsak. Jag tror jag önskade att jag kunde få bekräftat att min åsikt hade något som helst värde & detta var ett sätt för mig att tro att jag kunde få det bekräftat. Konstigt hur man tänkte...
Men jag kände hur mina undertryckta känslor & minnen gjorde sitt bästa att skapa ångest under färden. Att jag dessutom var livrädd att på något vis göra något fel med bilen spädde väl på...
Men jag kan förstå varför Marcus gillar sin bil.
Köpte kvällsmat, frukost & kom på massa grejjer som jag tyckte att det saknades i huset som t.ex. Kaffet som vi står & öser ur förpackningarna. Det blev visst en kaffeburk till Marcus :)
Väl hemma lagade vi mat. Det blev potatisgratäng med asiatisk kycklingspett & grönsallad med italiensk dressing. Efteråt fick barnen lite godis medan jag började städa lite i köket & det vart visst en omgång i skåpet under diskhon. Skurade kärl & insida på luckor. Sedan kom Ellie & hämta mig. Tyckte att vi skulle sätta oss i soffan & det dröjde inte många minuter innan hon sov i mitt knä.
Nu ska jag bädda ner henne, städa klart i köket & kanske plugga lite psykologi 2a innan det är dags för kvällen.
Fick nyss ett mess som gjorde mig väldigt glad..! Hoppas det inte var för mycket alkohol som pratade bara... ;)

Så Blev det tillslut fredag den 25 januari. Klockan 1 klev jag upp efter att jag fått oväntat besök av Marcus tidigare på kvällen. Fram tills dess vart det inte så mycket sömn...
Klev upp, satte på kaffebryggaren & skrev o pluggade Specialpedagogik till grannens ljud av Cecilia Vennersten & annat stånkande. Klockan 4 ca kom lilla Ellie in till mig i köket. Tyckte att det var i tidigaste laget, så jag tog Ellie & bäddade ner oss i soffan i en dryg timme. Klockan 5.30 klev vi upp, jag & Ellie & gjorde i ordning en smaskig smörgås till Saga med ett ljus i. Väckte Marcus & gick in & sjöng för vår lilla 8-åring! Tidigare i veckan hade Saga fått ett par skridskor, men hon kunde inte vara presentlös denna morgon, så hon fick ett fint Silverhalsband också med ett hänge där det stod "Älskad dotter"! :)
Jag körde Ellie, Saga gick till skolan & sedan gick jag & Kevin till lokalen de håller till i ibland. Därefter vankades Specialpedagogik-prov som jag tror att jag iaf får godkänt på. Jag hämtade Kevin lite tidigare så vi kunde få lite egentid han & jag. Vi åkte in till stan, han fick välja lunchställe. Av alla restauranger i stan så väljer han McDonald’s?! Vi käkade, köpte lite godis & passade på att utnyttja hans julklapp (Tack moster Yvonne & Anders!) & gick på bio. Han ville se Yoko (tysk dubb is the Shit & nu längtar jag till Schweiz igen) & den var kul! :)
Köpte sushi till mig & Marcus & åkte hem till Böj. Ellie & Kevin delade på en pizza.
Behöver jag säga att jag somnade vid 21 & var helt slut?!
Marcus var en ängel & tog barna denna morgon så jag fick sova lite längre...
Nu har Marcus dragit med Herrklubben till Göteborg, jag har lyckats elda upp micro-popcorn & har pluggat klart veckans Naturkunskap - gjort diagnoserna & lämnat in inlämningsuppgift 1 till urkund & lärare samt ändrat till plus en kurs på CSN.
Nu ska jag duscha, laga mat & tillägna all min uppmärksamhet till mina underbara ungar! :)

Och min hjärna konstaterar trött att alla ämnen flätas samman. Allt jag lär mig i ex. Specialpedagogik kan jag applicera inom psykologin osv. Ämnena smälter samman till en kunskaps-massa som saknar titel utan helt enkelt tituleras som kunskap.
Kunskap är min drog!
Jag vill lära mig mer!!

...Samtidigt ekar tankarna om Gotland i bakhuvudet... Rullar över till sommarjobb & tankar om att ingenting är omöjligt, det är bara jag som sätter gränserna...!

...men det kanske inte är riktigt rätt...
Klockan är strax efter 19. Alla är nerbäddade. Jag är helt slut efter några påfrestande dygn. Jag måste få sova! & jag måste plugga inför morgondagens prov! Så nu är kaffebryggaren laddad & klockan ställd på midnatt. Det är då jag vanligtvis brukar få börja springa runt & serva barn hela natten... Eller få luggen kammad av Midden... Och då brukar jag vara "pigg" fast rejält gôbbgrinig. Så efter jag förhoppningsvis fått mig lite sömn så blir det nattaplugg, lite sömn efter att jag lämnat barna (kanske lite före) sen prov, hem, dusch, packa & powernap. På eftermiddagen vankas det dejt med killen som är mitt hjärtas fröjd & glädje! Och de vackraste bruna ögon världen skådat! ;) Det blir visst bio för att sedan avrunda kvällen på bästa tänkbara vis! :D

Med Roger som kursledare & med våran grupp så blev det den roligaste HLR kurs jag gått! Roger blandade anekdoter & sidospår med intressant undervisning. Bilderna nedanför visar hur Prakai, Izabela, Ayshe & Sudara utförde några av momenten :) Men jag har aldrig varit med om några medvetslösa som varit så samarbetsvilliga som de idag ;)

Och ett annat sidospår. Tänk om jag hade möjlighet att styra upp med barnomsorg så att jag kunde åka & sommarjobba på Gotland nästa sommar! Behovet av vårdpersonal på Gotland är så stort att de betalar för att personal ska komma dit & jobba under sommaren samtidigt som de står för gratis boende & familjen får hänga på! Någon som vill passa barnen på Gotland under semestern som min sambo! ;)

Inne på tredje sömnlösa natten & jag börjar känna en viss irritation... Jag vill soooovvvvaaaa...!!

Blivit en missbrukare av frukt & grönt! :)

Som jag skrev tidigare så krävs det medvetenhet & beslutsamhet för att bryta ett inlärt (fel)beteende.
Jag är medveten.
Men det betyder inte att en förändring sker över en natt.
Men känslan inom mig är annorlunda. Jag känner att något skiftat. Något har klickat. ...Hamnat rätt...
Men det kräver att jag är fokuserad varje dag, hela tiden. Tappar jag andan eller glömmer av mig är det lätt att falla tillbaka. Men det blir lättare & lättare, precis som att lära sig att cykla. Snart sitter beteendet där - lite mer i ryggmärgen.
Men även om det sitter där, som med cyklingen, så betyder det inte att det är en självklarhet. Inget man tar förgivet. Någon gång händer det något & man faller... Tricket är att "falla på rätt sätt" för att minimera skadorna.
Men jag kämpar på mot ett mindre psykiskt energikrävande beteende som låter mig njuta lite mer. Vara mitt braiga jag! :)

Idag ska vi träffa potentiella arbetsgivare. Fick hjälp att min snälle bror att fixa bilder & Marcus hjälpte mig skriva ut & kopiera. Jag är så glad att jag har er! :)
Håll tummarna nu! :)

Är det fel av mig att vilja känna mig uppskattad & omtyckt?
Att jag är en person med goda kvalitéer som gör att man vill umgås med mig?
Att jag är rolig & kanske ser bra ut? Att jag skulle uppskatta komplimanger & blickar som säger mer än tusen ord ibland?
Är det fel av mig att vilja vara saknad, åtrådd & älskad?
Att vilja få bekräftat att jag gör skillnad för någon? Att jag är en bra kompis, duktig student eller en grym anställd?
Är det fel av mig att vilja bli sedd? Att jag önskar att var den vackraste personen i världen för någon & att alla andra bleknade...?
Är det fel av mig att känna att jag ibland inte orkar mer? Att jag kämpar så jävla hårt i motvind... Att jag önskar att jag kunde få ett erkännande som faktiskt betyder något?
Är det fel av mig att ibland längta bort? Att jag ibland vill be folk dra åt helvete & sluta att vara så inåtihelvete korkade!?
Är det fel av mig att önska att jag ibland var lite mer & lite bättre?
Att önska att jag var otvivelaktigt var någons första-val?
Är det fel av mig att vilja höra & känna att jag fortfarande har förmågan att få någons värld att skälva?
Att jag var en stjärna på himlen & inte bara en skugga under trädet....?

Har skrivit 4 1/2 A4 sida om psykologins huvudperspektiv, psykologi, samhällsutveckling, arv, miljö, utveckling & livsvillkor.
Jag är helt slut!
Men nu är det inskickat & jag får invänta Ann’s dom. Hyser respekt för den :P
Känns sådär & kommer bli nöjd om den ens är godkänd.
Men det var spännande studier iaf! :)

Nacken värker som tusan, men det är bara att bita ihop & köra på.
Har ägnat morgonen åt att skriva CV & personligt brev. Även om det var det bästa jag gjort så känns det så jävla töntigt! Visst, uppställningen av arbetslivserfarenheter & utbildning säger väl sitt. Men personligt brev?! "Hej! Jag är en generaltönt på 30+ som ska försöka få ihop ett brev där jag promotar mig själv på bästa själv när jag har ett personlighetsdrag som gör det svårt att se vilka positiva egenskaper jag har. Men om jag är töntigt klämkäck så kanske jag lyckas charma mig till en anställningsintervju. När ni sedan läser mitt brev & ser min bild så kanske ni tycker synd om mig & vill ge mig en chans?"

Nu ska jag sätta mig & plugga Psykologi 2a i några timmar till. Hoppas på att få NK boken idag så jag kan jobba lite med den idag.

Vad hände?! Satte mig med mitt kaffe mellan 11-12 & började plugga psykologi 2. Rätt som det är så är nu klockan 15.20 & nu ska jag hämta alla barnen, hunden & grejjer ute i Böj. Sedan måste jag göra massa ärenden, laga mat, natta barn för att slutligen sätta mig & plugga lite till. Blir sen timme, men får sova lite längre i morgon, då jag har egna studier & har inte jättebråttom att komma iväg på förmiddagen. Men nu springer tiden - & jag likaså! :)

En del av människans psyke är omedvetet & obehagliga upplevelser kan hållas omedvetna med hjälp av försvarsmekanismer. Vi har många olika försvarsmekanismer & den vanligaste är bortträngning. Det innebär att vi helt enkelt glömmer bort de upplevelser som är jobbiga, pinsamma eller traumatiska. Som t.ex. då du höll på att drunkna som liten, men som du inte kommer ihåg idag, men varje gång du ska bada i sjön eller badhuset (t.ex.) så drabbas du av panikångest. Om man använder sig av det psykodynamiska synsättet så orsakas dessa psykiska symtom av dessa bortträngda traumatiska minnen. Om man blir medveten om problemen (förträngningarna) & bearbetar dem, så upphör så småningom symtomen.
Tro mig, att bli medveten & "få korten på borden" gör mycket.

"Hon höll ett stadigt tag om håret i nacken & tvingade mig att se Den rakt i ögonen. -Se på Den! Sa hon skarpt. -Se på den! Du måste konfrontera den nu! Jag står bakom dig, men du måste slåss!"

HÄLSO- & SJUKVÅRD 2
Barn & ungdomssjukvård 200p
Barnhälsovård. 100p
Medicin 2. 100p
Psykologi 2A. 50p

Ser fram emot detta :)

Verkar nästan som att det bara är jag i hela världen som verkar förtjust i detta faktum!
Även om jag är trött så att jag nästan dör, så känner jag mig taggad. Idag väntar psykiatri 1 & psykologi 2. Hoppas inte koncentrationen sviker mig idag!
Efter skolan ska jag plocka upp barnen, åka till Böj & hämta Musse & därefter försöka ta oss till Stadium & spana efter skridskor till Saga. Det får bli vår födelsedagspresent till henne. Men hon får den i förskott eftersom det vankas skridskoåkning i skolan. Och då finns det absolut inga ursäkter längre (bortsett från att Ellie måste ha också), men då kan jag ta Kevin & Saga åtminstone & åka skridskor med! För jag hade visst ett par jag med :) När åkte jag ens skridskor senast? Det var smärtsamt men roligt & inte alls lika ångestframkallande som skidor :P
Handlas ska det passas på att göras också... Ska sova i lägenheten i natt & mysa extra mycket med Midden.
Nej, nu ska jag repetera lite psykiatri...!

Har varit i Filipstad & åkt pulka & skidor idag! :) Åkte hem & grillar korv på baksidan! Mysfaktor de luxe! :)

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/3590842/images/2013/pic_50fbdbd49606ee3345dcfcab.jpg" class="image">

Om man t.ex. växer upp med en nyckfull & lynnig förälder som när som helst kan få ett vredesutbrott eller kanske till & med bli våldsam uppstår lätt ett tankemönster som går ut på att det inte spelar någon roll hur mycket man än försöker. "Vad jag än gör så blir pappa arg - det är bara att krypa ihop & ta emot". Denna inlärda respons kan sedan sprida sig -generaliseras- till att omfatta även andra situationer där man faktiskt skulle kunna slippa ifrån smärta eller obehag genom att agera. Det handlar inte om att man vill vara offer, utan om man gång på gång har befunnit sig i en situation där det faktiskt inte har gått att undkomma. Hjälplösheten kan också uppstå genom att man inte tillåts skaffa sig erfarenheter av att bemästra svårigheter.

Jag har haft problem, mycket för att jag dels inte haft annat val än att "lida", sedan aldrig fått lära mig hur man kan göra annorlunda. Därför är det svindlande för mig när jag äntligen får möjligheten att göra annorlunda! :)

Detta är även förknippat med curlande föräldrar. Om man har föräldrar som alltid "sopar banan" för en så att man aldrig utsätts för svårigheter & påfrestningar, då kommer man inte att utveckla något tankemönster (kognitivt tankemönster) som gör att vi kan hantera motgångar. Och om ingen då skyndar till för att hjälpa en så kommer man att uppleva en stark känsla av hjälplöshet som mycket väl kan leda till ett "offer"-beteende.

Äntligen så har min fina lillasyster öppnat sitt egna & fått igång hemsidan!
Jag rekommenderar varmt att besöka henne i hennes oas i vardagsstressen! :)

http://mb-hudvard.se

Det kognitiva synsättet handlar om hur våra tankar påverkar våra känslor & vårt beteende samt vår självbild. Man menar att vår uppmärksamhet i en situation styrs av våra tidigare erfarenheter. Beroende på hur dessa har varit så tolkar vi situationen utefter det. Detta i sin tur påverkar vårt agerande. Våra erfarenheter lagras som minnen & om vi upplever en situation tillräckligt stark & under upprepade tillfällen så bildas ett tankemönster som sedan sker per automatik nästa gång vi befinner oss i liknande situationer.
Har man fått höra att man är inget värt under upprepade tillfällen & under en lång period så är det kämpigt att häva det tankenönstret.

Jag hör tvättmaskinen & kylskåpets brummande. Lite längre bort hör jag barnen som leker i vinterlandskapet utanför. Det är så vardagligt som det någonsin kan bli mitt ibland molekyler, celler, energier & alltings upp uppbyggnad.
Vetenskap. Fakta.
För en tid sen var jorden platt & solen passerade över den. Det var fakta.
Men vi har alla vår tro.
Vårt synsätt.
Våra teorier & vår övertygelse.
Jag tror på det jag ser. På fakta. På de självklarheten jag drar mina slutsatser från. Jag tror även på att ifrågasätta fakta. På samma sätt som det ifrågasättes huruvida jorden verkligen var platt.
Vi upptäckte alltings uppbyggnad. Vi upptäckte den röda tråden i allt; energi.
Och vi har dessa människor som hävdar ett liv efter döden. Som hävdar parallella universum, att "minnen" - energiladdade situationer fångas i naturen omkring oss. Att när vi dör så släpps våra energier ut i all den energi som hela tiden omger oss. Bara för att vi inte ser det, betyder det inte att det inte finns. Bara för att vi inte kan bevisa det, betyder det inte att det inte är verkligt. Men då kräver forskningen - vetenskapen att vi ska få fram bevis. Men ändå är det så många som tvekar. Det ligger antagligen i människans natur att vara rädd för det vi inte vet något om.

Jag vet vilka erfarenheter jag själv har. Vad jag har upplevt. Jag vill gärna ha förklaringar. Vi talar om andevärlden. Jag tror inte att allt jag ser är spöken. Jag tror att det mesta har en fullkomligt naturlig förklaring. Skuggor flyttar sig beroende på hur du förhåller dig till dem & ljuskällan. Röster kan komma genom ex. ventilationen eller så översätter hjärnan ett långvarigt brus det till röster i ett försök att tolka de uppgifter som den tar emot. Blir vi utsatta för områden med mycket elektricitet som "läcker ut", upplever vi ofta obehag, känner oss iakttagna & blir lätt paranoida. Knackningar & andra oförklarliga ljud i en byggnad är oftast helt enkelt sättningar & liknande. Men ibland så kan vi inte förklara det så enkelt.
Jag finner det hela väldigt spännande. Inte bara tanken på ett faktiskt liv efter döden eller att våra energier på något vis lever vidare, men även tanken på att kunna bevisa detta på ett vetenskapligt sätt & tanken på att kommunicera med våra nära & kära.
Döden är kanske inte slutet trots allt?

Så himla svårt att hitta "jävlar-anamma" idag. Är trött & mina barn håller inte riktigt med... Har läst om psykisk hälsa-ohälsa i psykiatrin. Nu har jag börjat med en studieenhet-inlämningsuppgift i psykologi 2 där jag ska beskriva de olika huvudperspektiven inom psykologin, reflektera över sambandet mellan psykologi & samhällsutveckling samt om arvet & miljöns betydelse för utveckling & livsvillkor. Kan säga att bara att redogöra för de olika synsätten kräver sitt, sedan skulle man visst tänka till lite extra... Och min hjärna har åkt på semester. En snabbt nedklottrad lapp hänger på dörren med texten "Åkt på semester. Återkommer när jag får för mig det".
Ser på mina böcker & högen av papper. Ta en powernap & på’t igen med en stor kopp kaffe?
Kanske det kanske...

Tur i oturen har jag inga lektioner idag. Men jag hade höga ambitioner om att gräva ner mig i mina böcker idag & läsa på om psykisk hälsa & ohälsa, cellen & sjukdomar i dessa, vård-omsorg & ekologi.
Men så blev det alltså inte.
Just precis nu, efter en dusch & lite kaffe så är jag -knappt- vid medvetande. Lite frustrerad då jag känner mig låg för att jag är för trött & jag har inte råd att hamna efter.
Kevin väckte mig vid 23 tiden. Han låg i en pöl av spya & var olycklig. Det blev att duscha barn efter att han suttit på toaletten i nästan 30 minuter & tömt tarm. Jag torkade spyor & mindes hur lätt min pappa hade för att börja hulka vid blotta tanken på ämnet. Givetvis inspirerades jag en stund, men tog mig sedan samman.
Tväddade (läs:kokade) mina händer i tvål & vatten & tänkte åter igen tanken att investera i handsprit - som jag sedan aldrig gör... Predikade för Kevin om vikten att tvätta sig efter toabesök & annars & att han absolut inte får dela godis eller glas med sina syskon nu.
Slängde ett lakan över soffan i sovrummet, bäddade ner Kevin & försedde honom med en hink. Lade mig att sova. Hur bra tror ni det gick? Messade Britt, lokalen, Hannah & Erica. Låg & stirrade ut i natten. Hostade inte Ellie väldigt konstigt nu? Bäst att titta till henne. Nej, hon sov gott. Gick & lade mig igen. Kevin hade inte märkt att han spytt. Han gjorde detta i sömnen. Tänk om Saga spydde i sömnen & hon hade kvävts?! Klockan hade börjat bli mycket nu & Saga sov i sin säng än. Något måste vara fel?! Efter mycket om & men så lyckades man till slut dåsa till. Minsta lilla ljud så var man klarvaken. Marcus som knappt var vaken klappade på mig & mumlade något om att jag var grym & världens bästa mamma. Tvättmaskinen stod på. Ljudet av metall mot maskinens lucka tonade bort i mörkret...
Ellie låter! Fyra stora kliv, kroppen reagerade & jag vaknade någonstans i trappen. Hade hon spytt?! Var hon också dålig? Tur i oturen så hade hon bara kissat på sig. Mer tvätt. En unge till fick ta en nattlig dusch. Bar ner henne & lade henne mellan oss. Hon flinade nöjt & lade sig tillrätta. Jag var åter igen klarvaken. Fick en wow-känsla & drog allt från cellens uppbyggnad till malignt & benign, vårtor & hjärntumörer osv.
Timmarna gick. Gick i & ur en dvala. Noterade alla ljud i huset. Tillslut började Marcus klocka att ringa. Jag ville börja gråta... Höll för Ellies öron & hoppades att hon skulle sova en stund till. Visst fortsatte hon att slumra en stund till, men när Marcus skulle åka var hon vaken & Kevin hade redan klivit upp & satt & kollade Netflix på iPaden. Han hade tack & lov inte spytt något mer, men är lite sliten. Jag har alla barnen hemma & sitter just nu & läser lite psykiatri. Barnen måste vänta med nöjen idag & roa sig själva, jag måste få detta gjort.
Mer kaffe, mer motivation & hoppas jag orkar hålla ihop idag...!

Onkologen.
Avdelningen där döden ständigt står på lur tänker jag fördomsfullt.
Bitterljuvt.
Glädjen när de spöar skiten ur cancern!
...Sorgen när det inte blir som man vill...
Jag har varit där. Jag & döden är gamla bekanta.
Avdelning 7.... Onkologen. Viss palliativ vård.

Igår satt jag vid datorn. Naturkunskap 1a1 stod med stora svarta bokstäver på skärmen. Jag gick igenom kursplaneringen & alla diagnoser & inlämningsuppgifter. Ekologi, sexualitet & fortplantning, energi... Jag tänkte på allt vi ska läsa även på US programmet. All denna kunskap ska jag ta till mig & praktisera sen.
Jag.
Lilla jag, utan identitet. Ansiktslösa, anspråkslösa jag.
Jag kommer vara utbildad. Kunskap är status. Jag sätter mig inte över dem som saknar utbildning, men jag börjar förstå värdet i det, på riktigt. Självkänslan som växer fram när man kan hålla en diskussion med någon baserat på fakta & kunskap om ämnet.
Jag ser Mig växa fram.
Jag är Jag & jag har ett egenvärde! Jag är viktig & kommer att göra en skillnad!
Jag är glad, för att jag är på väg! För att jag kommer att bli någon. Visst, för många är syrror osynliga, men jag kommer känna en sådan yrkesstolthet..! Jag behöver inte bli erkänd av någon annan, men att jag kommer att kunna erkänna mig själv är stort...!

Min lärare såg på mig.
-Onkologen... Det tar hårt på vissa... Det är en väldigt tuff avdelning psykiskt & många elever har svårt att se de yngre patienterna... Men jag tror att du kommer att passa jättebra där..!
Och visst. Det var synd att man inte fick göra praktik på förlossningen. Men jag känner mig ändå taggad inför mitt val. Känns som att jag valt rätt, ändå!

Idag har vi fått tagit blodsocker på varann, samt tagit subcutana injektioner! Jag älskar de praktiska ämnena, då man känner sig ett steg närmare verkligheten! :)

Yeah, you could be the greatest
You can be the best
You can be the King Kong banging on your chest
You could beat the world
You could beat the war
You could talk to God, go banging on his door
You can throw your hands up
You can be the clock
You can move a mountain
You can break rocks
You can be a master
Don’t wait for luck
Dedicate yourself and you can find yourself standing in the ha of fame.

You could go the distance
You could run the mile
You could walk straight through hell with a smile
You could be a hero
You could get the gold
Breaking all the records that thought never could be broke
Do it for your people
Do it for your pride
Never gonna know if you never even try
Do it for your country
Do it for your name
’Cause there’s gonna be a day when you’re standing in the hall of fame
And the world’s gonna know your name
’Cause you burn with the brightest flame
And the world’s gonna know your name
And you’ll be on the walls of the hall of fame

Be students
Be teachers
Be politicians
Be preachers
Be believers
Be leaders
Be astronauts
Be champions!

Dedicate yourself, ’cause you never gonna know if you never even try...!

Läser på om vård & omsorg 2, ca en & en halv timme innan lektionen börjar. Framförhållning gynnar. Störs av ungdomarna som kulturenligt pratar högt & i mun på varandra medan de gestikulerar passionerat. Det är svårt att fokusera på styckena i boken, så jag höjer volymen i hörlurarna & blandar Nirvana med Dan Balan för att nämna nåt. Forskning visar att man kan få ett visst sorts minne när man kopplar ihop inlärning med en viss smak/doft/ljud. Så hallon-lakrits-doft, cola smak & Katy Perry borde kanske få mig att minnas hur det Salutogena förhållningssättet verkar.

Jag fick A på vård & omsorg 1. Det betyder att jag är AWESOME! Och B i de övriga kurserna vilket innebär BRILLIANT! ;D Tycker inte det är jättedåligt med tanke på att man varit själv med 2-3 barn & en vardag som ska funka. Hoppas det flyter på lika bra i denna terminen. Ska jaga rätt på syon innan lektionen börjar, så kanske man kan få sin praktik uppstyrd! :)

Är härligt trött efter att jag fått börja använda hjärnan igen!
Igår hade vi medicin 1, idag väntas vård & omsorg 2. Började även min Naturkunskap 1a1 kurs på distans igår. Verkar spännande, men svårt med distans... :-/ Beställde ytterligare en kursbok, denna gången för "bara" 350:-. Är en dyr uppsättning böcker jag har i min bokhylla...! Mycket spännande litteratur! :) Jag börjar utveckla någon form av bok-fetisch!
Nu ska jag köra ungarna till skola & dagmamma.
Hoppas på att inte somna bakom ratten :P

Har ett vagt minne av pepparkaks-bak med min mamma. Kan inte påstå att mamma var en bull-mamma i den bemärkelsen att hon lät (eller bjöd in) oss att hänga med i köksbestyren. Ingen hemkunskap i det vardagliga hemmet. Men jag kunde iaf rulla cigaretter när jag var i Sagas ålder :P
Så när mamma hastigt & lustigt gick bort en natt när jag var 14, fick jag snabbt komma på hur saker funkade. Jag & min lillasyster hade ingen aning & gjorde väl så gott vi kunde. Men matlagning blev ett onödigt ont & inget som jag direkt har någon naturlig fallenhet för... Så, jag har gjort det jag måste, men bara några få perioder har matlagning känns roligt!
Jag är alltså 31 år när jag gör min första köttgryta & jag tror banne mig att den blev ätbar! :)
Känner mig nöjd. Och trött... Så nu ska jag ta mig ett bad. Natta barn & kanske orkar jag plugga lite Specialpedagogik innan det är dags att sova. Är trött, men på ett betydligt mer tillfredsställande sätt. Får se om jag hinner somna innan Marcus hinner hem från skidträningen.
I morgon vankas medicinkurs hela dagen! :)

You, the one that I argue with, I feel that I -don’t- need a new boy to be bothered with,
-’cause- the grass ain’t always greener on the other side, it’s green where you water it,
So I know we got issues baby, true, but I rather work on this with you then to go ahead and start with someone new
As long as you love me...!

Sådär ja!
Specialpedagogik utbytt till psykologi 2A, prov i Specialpedagogik den 25:e!
Kommande praktik kommer jag få göra på sjukhuset i stället! Lycka! :)

Är hemma en snabbis på lunch! Haft psykiatri nu på förmiddagen & jag är helt salig. Bortsett från att jag vid dagens grupparbete var den som fick göra allt arbete & all presentation...
Fick till min stora förtjusning veta att jag kommer få läsa massa i detta ämnet framöver, bland annat rättspsykiatri, oavsett vilka val vi gör under våren nu. Så när jag är klar med denna utbildningen kommer jag kunna söka jobb som skötare inom psykiatrin, vilket låter helt ok för mig. :)
Fick även min psykiatri-bok idag, detta gör mig ännu mer lycklig! :)
Fick också reda på att jag kommer få lägga till NKA till mina studier i vår, fram till maj :)

Nej. Nu ska jag läsa lite över en kopp kaffe innan det är dags att åka tillbaka & närvara vid Specialpedagogiken :)

Dagen började osedvanligt drygt med fruktlösa försök att göra något kreativt.
Unnade mig några rader i medicin-boken samt det senaste avsnittet av GAC.
Lagade mat till oss, Saga dök så småningom hem igen & Marcus kom tillbaka från skidåkningen i Filipstad. Efter mycket om & men så kom vi iväg på fika hos bäste bror med familj. Från koma gick man sedan till ett glatt humör & en nostalgi-tripp från tider då jag knappt var påtänkt! :)
Vi syndade med gyllene måsen på hemvägen. Nu är barnen nedbäddade & snart sovande & jag väntar på första bästa chans att få komma i säng så det snart är måndag morgon. Är lite i valet & kvalet om man kanske ska övernatta i byn så min stackars katt får kärlek också.
Om jag har tur kanske jag får läsa NKA (som egentligen heter nåt annat nu) på distans från & med i morgon också. Jag förstod inte riktigt hur det menades på min skol-sida, men förhoppningsvis får jag beslutet hemskickat också. Har även sökt för andra kurser, men det återstår att se...
Nej. Nu snart är det kvällen. I morgon är det äntligen måndag, så att man slipper känna sig som något oproduktivt dökött.

Vaknade på bästa sätt. Tog det lugnt & var länge i pyjamasbyxorna innan man tog tag i dagen; la pussel med barnen & plockade lite...
Efter en lättare lunch drog vi till badhuset & röjde där hela eftermiddagen. Har nu gjort lite käk i form av hemmagjorda hamburgare & lyxat med efterrätt. Medan Marcus nu roar sig med att valla skidorna å barna spelar Xbox 360, så ska jag försjunka mig i medicinboken (lycka!) & självdö lite... Är vansinnes trött & funderar fram & tillbaka på om jag & barna ska följa med till Filipstad i morgon eller inte...
Snart är det måndag & jag längtar till "bra" ekonomi, skola, barnomsorg & rutiner.

Ja, inte fullt så kul som personen på bilden har, hade jag idag! :) Med massa dataskärmar & annat som jag kunde följa allt som hände på :) Och nördig som jag är, så ville jag egentligen inte gå där ifrån utan både jag & Kevin var barnsligt nyfikna & ville kolla & pilla på allt! Kevin tyckte att det var häftigt att få titta på mammas skelett på en dataskärm :)

"På män brukar läkaren palpera prostatakörteln genom att med en handskbeklädd hand föra in ett par fingrar i ändtarmen." Ett PAR fingrar?! Varför inte hela näven som vi gjorde på korna!? Skämt å sido. Ett par fingrar? Konstigt att männen är sådär förtjust i den undersökningen....!

Idag var jag & Kevin in till sjukhuset. Det var dags för lite datortomografi. Måste säga att jag är så sjukt fascinerad av allt! Bara den där röntgenmaskinen var helt sci-fi! Och undersökningen var behagligare än den förra; inga sprutor, inga kontrastvätskor, framförallt inte den obekväma "nästan-klä-av-sig-näck" inför en ung, manlig röntgentekniker. Jag vet att de är proffs, men jag är inte bekväm med det.

Nej, nu ska vi se vad vi ska hitta på. Kevin ville inte åka till Örebro i helgen, så vi får väl se vad som händer...

Jag vet inte, men det liksom pirrar i hela mig när jag ser mina studieböcker! Jag blir så jäkla taggad & kan knappt bärga mig till den dag då jag äntligen får praktisera allt detta yrkesmässigt! :)

"You know the old saying 'Familiarity breeds contempt'? Well, it’s true. Family members, Friends, college roommates, even rock bands suffer from it - when you’re around someone so much, you start picking up on all their little annoyances, and it becomes amplified. Something small gets blown up into something big, and those tensions eventually boil over."

Det är viktigt att vi ger varandra utrymme, att få sakna. När man saknat en stund är det lite skitsamma de där små egenheterna som ändå gör den där personen man tycker så mycket om.... Och tiden man får tillsammans är värdefull & laddad med positiva energier.

Fick inte tag på Trygg denna gången heller, & då ringde jag hela tiden (undantag på ett tvåminuters blogginlägg) i 45 min...

Idag är det en soft dag. Jag & Ellie tog oss ett bad & jag försöker läsa lite i boken som skulle (& vill) läsas. Kevin & Ellie bygger lego, leker monster & varvar det hela med lite film. Ska passa på att njuta av denna helgen så mycket som det bara går. På måndag börjar allvaret igen & jag längtar massor! Till min stora lycka så börjar vi terminen med Psykiatri & på eftermiddagen har vi Specialpedagogik. Jag har bara provet kvar där, så jag vet inte om jag ska läsa något annat då eller vad som väntar... Känns som att vore onödigt om jag läst detta under praktiken & ändå måste delta (fast själva lektionerna kan vara av värde, för upprepningens skull, men jag vill verkligen slippa grupparbetena!). Denna termin blir det även medicin & vård & omsorg 2. Plus att om jag har "tur" (beroende på hur man ser på saken) så ska jag läsa två extra ämnen om studienämnden vill låta mig göra det. Tufft, men värt.

Jag längtar så mycket!

När du håller min hand, tar mig i din famn & håller om mig. Säger ömma ord. Då är det så värt allt...

Snart är det Sagas 8 års dag! Vart tog åren vägen? Och jag ser en ung dam i henne. Och jag vill så väldigt gärna att hon fortsätter att växa & blir en stark tjej! Jag önskar jag kunde få henne att se sitt egenvärde som redan nu vacklar... Som förälder vill man skydda mot allt det onda...!

Nej, nu blir det att läsa lite till :)

Inne på andra dagens "45 min konstant ringande till VC". Fick tag på min läkare & hoppades att han kunde hjälpa mig, fast nej. Sitter & försöker få tag på Lars Trygg som det ständigt tutar upptaget hos & sedan kommer telefonsvararen... Nu inser jag vad bortskämd man är som har finaste Therese & därmed IngaLill så man kan få hjälp direkt...
Nej. Bäst att fortsätta trycka på "försök igen".

Ibland kikar något fult fram. Jag tror den kallas avundsjukan. Avundsjuk på han som kan köpa alla coola prylar, på de som kan resa, på hon som kan lägga tid & pengar på att göra sig vacker, på deras vackra hem...
Men så inser jag... Jag lever det livet jag lever, för att jag själv gör en resa! Jag utbildar & förverkligar mig själv, strävar mot mina drömmar. Jag gör en ytterst personlig resa. Jag kanske lever ett liv i brist på materialism, men jag är rik på ett högre plan.
Jag är lycklig & det kommer att vara värt det.

Idag såg jag ett dödfött barn i en kista. Två förkrossade föräldrar. Fy, vad ont det gjorde! Och hur förklarar man...? Inte sista gången jag får se detta. Ibland slutar det inte lyckligt... Jag tror ändå min plats är där... Allt har en mening...

Jag längtar till sommarmornar när jag studsar upp ur sängen så fort jag vaknar.
Spänningshuvudvärken började släppa igår, så jag passade på att träna lite enligt mitt gamla schema. Kändes bra, tog det försiktig för att inte utmana ödet men tydligen tillräckligt för att ha en skön träningsvärk i låren idag!
Såg sista avsnitten av säsong 1 på Supernatural igår. Otroligt frustrerande! Hoppas Marcus har säsong 2 på netflix eller så måste jag låna den :P
Ja, fast nej. Dags att styra upp denna dagen!

Skulle vilja ta en stund barnledigt.
Skulle vilja åka bort en stund. Vandra runt så länge jag själv vill, utan någon som drar & tjatar.
Vakna på morgonen & i lugn & ro äta min frukost & få sitta så länge jag själv önskar. Göra vad som faller mig in.
Resan som jag & syrran gjorde för snart ett år sen var toppen, även om jag hade samma jävla Spänningshuvudvärk som jag hat nu...
Jag vill försvinna bort en stund & bara vara, samla energi.
Vore himla kalas det...!

Idag har jag lämnat blodprover igen. På fredag ska jag på skiktröntgen. Bara nöjen hela tiden...!

* Bebismage i 8:e månaden, liten Ellie väntas :)

* Saga på dansskolan

* Några timmar gammal Ellie-pellie

* Ellie sover i kärran :)

Den där stunden, när man är mitt uppe i verkligheten - men det känns som en dröm.
Förtvivlat håller man kvar & vill inte släppa taget, vill inte låta stunden passera.
Ser man tillbaka så är det dessa minnen som sticker ut.
Det vackra, bitterljuva. Det får mig att le... Sakna... Längta efter mer...
Din sommarbruna nacke. Dina ögon...
Vatten. Natthimmel.
Jag har aldrig känt mig så sedd.
Jag kommer alltid älska dig & det vet du...

Molekyler - alltings uppbyggnad. Men vad består det som den består av utav?
Kroppen. En rätt fiffig sak ändå. Men vad är personligheten? Själen? Är det DNA kodning, hormoner & elektriska impulser?
Hjärnan. Vi utnyttjar bara en liten del. Vi har kapaciteten till mer, men vi är nog inte redo. Om vi skulle försöka greppa allt som finns omkring oss - alla dimensioner & all kunskap, skulle vi nog få kortslutning. Nej, kunskapen måste nog komma till oss portionsförpackat.
Kvantfysik.
För "en liten tid sen", var jorden platt. Från universum sett; förra veckan.
Det vi idag avfärdar som paranormalt är "om en vecka" lika självklart som vardagen. Vi har bevisen, men saknar kunskapen. Vetenskapen strävar ständigt efter fakta. Men när det kommer till det paranormala avfärdas det med ett fnys. Men borde inte vetenskapsmännen vara lika ivriga att motbevisa existensen av det paranormala som att vissa så väldigt gärna vill bevisa dess existens?
Om det finns ett parallellt universum, varför?
Allt är så otroligt fascinerande! Allt från hur det är möjligt att dessa små energi-bollar kan åstadkomma allt detta, till människans psyke, människor, djur, stjärnor, universum & det vackra som är precis nu. För precis nu, när molekylerna studsar omkring & gör sitt, våra själar gör sin resa & jorden snurrar sina varv kring ett eldklot i ett ändlöst (?) universum, så finns här även verkligheten; Jag i ett rött hus på landet under ett varmt täcke. Jag upplever här & nu. Jag lever, nu. Och jag är på väg - mot framtiden & vad den nu kan ha i beredskap, men det tar jag då.
Vet ni att jag alltid trott mig veta hur jag ska dö? Jag önskar att jag kunde säga "i sömnen när jag är jättegammal". Men jag tror det har med mitt huvud att göra; en propp, en blödning eller tumör. Man kan juh hoppas att detta bara är något jag fått för mig :P
Tankarna snurrar. Jag kanske håller på att förlora förståndet. Jag kanske är galen eller konstig. Men det är jag. Jag anser att jag är ganska vettig ändå. Jag ser bara lite mer. Jag tror att det går en röd tråd genom allt ändå. Allt är verkligt. Religion & vetenskap är ett. Men allt grundar sig i kunskap.
Vi är var & en så mycket större än vi vet.

Nu står jag & Ellie & gör pannkakor & ärtsoppa en dag för tidigt. Saga & Kevin leker med sina vänner, jag känner mig nöjd med min lilla insats. Fick se slutet på världens bästa trassel, drömma lite om framtiden & fick beskedet att CSN har uppgifterna på fredag! Känns skönt! :)

Fick en fix idé & började skura spisen. Jag behöver rejälare grejjer för att få det bra, men nu är det gjort det värsta iaf! Och när jag ändå höll på drog jag ut den & skurade bakom...! Duktiga jag! :P

Så var det plötsligt andra dagen på 2013. Vaknade upp till ett soligt, lite frostigt Böj. Marcus drog till en vanlig arbetsvardag & efter att jag & barna intagit frukost & målat deras muggar som de fick av Therese i julklapp, så tvingade jag den bort från TV:n & ut i friska luften. Det var ett jäkla gnäll på Saga. Anar en storstadsmänniska i henne... Naturen är kall, hård & jättefarlig.
Vi kollade på olika fotspår & jämförde rådjurs spår med älgars. Efter en stund ville de dra & leka med grannbarnen & jag lekte med Ellie ute en stund, sprang som en dåre runt i trädgården med henne i pulkan & sedan byttes vi av. Till min stora besvikelse blev inte hastigheten riktigt densamma.... Nu är vi inne & värmer oss. Snart dags för lunch.
Ena bilden föreställer Ellie bredvid ett par älgspår. Mysigt att veta att skogens konung står & iakttar en genom fönstren ;)