tellhim

Vi tog en frisk promenad till festen förut. På vägen hem lekte jag & Kevin robotar & sprang nästan hela vägen hem!
Hemma mös vi i soffan, kollade på 112 & svullade i chips med dipp. En stund senare ville han krypa ner under täcket. Sprutan gjorde sitt & han fick feberkänningar, så jag fick ligga & hålla om honom & värma han då han frös så!
Hämtade Saga på festen... Hon hade haft kul, men det är något....
Jag har ett lugn inom mig. Visar mycket värme för mina barn & de uppskattar det. Nu är det lite mys innan kvällen. I natt får de sova i bäddsoffan för omväxlings skull. Ibland måste man få lyxa lite ;)

Dottern är stylad & redo. Nu "förfestar" vi med oförskämt färska vingummin. Tack Marcus! <3
Kevin tog sin spruta som en hel karl & rörde inte en min, även om jag kunde se i hans blick att den kändes.
Ska snart ta en promenad till spelvägen & lämna Saga på festen, sedan ska jag & Kevin handla lite fredagsmys & gosa ner oss framför en bra film medan vi väntar på att Saga ska festa klart.

Vissa människor... Vad får de ut av att gnälla om petitesser? Måste ligga någonting större bakom, för vad fan spelar det för roll? Flytta på dig istället för att sabba för andra!

Stod i träningsläger & strök tvätt. Rätt som det var satt jag med en kopp kaffe & diskuterade allt från amylas till respekt mot varandra & livskvalité. Fint med älskade vännen... Skönt att prata vuxet. Långt samtal med vissa andra också. Blev chockad över att vi ens hade något att säga...
En myshelg med bara Kevin blev en kalas-helg med Saga & Kevin. Saga ska på fest hos Elias i kväll & vi alla ska åka till bögområdet & fira Lucas i morgon. Plötsligt ska presenter handlas. Skit oxå...
Snart är denna helgen över & inte så mycket vettigt blir gjort. Nu är jag bara hemma & vänder. Ska hämta Kevin & åka till BVC, sedan hämta Saga & åka hem & snygga till henne. Undrar när mitt hjärta ska sluta bete sig...
Nej, på’t igen....

Vaknar idag & är.. Trött.. Men ändå inte. Det är liksom något inom mig som glöder! Det bubblar & spritter!
Jag är trött på materialismen. Orsaken till min stress är dessa påmålade förväntningar om julen!
Jag känner en sorg över att inte få spendera julen med de jag håller kär, men vi gör det bästa av det & det blir bra! :) Så länge jag orkar avskärma mig & ser till det faktiska.
Har tagit en rask promenad så svetten lackade. Bättrade på svetten med ett skönt styrkepass. Länge leve försvaret & B.R.A.K.! Man kommer långt på "så lite"! :) Såg mig i spegeln förut & det kändes inte så satans hopplöst! Visst, man är blek med bristningar & kärlekshandtag som är svårtövertalade när jag försöker få dem att försvinna, men jag ser att midjeomfånget har krympt & muskler börjar synas under huden! Jag orkar mer & konditionen är mycket bättre! Visst, kilona rasar inte, men de går nedåt & jag ser att fettet byts ut mot muskler, då är inte minustecknet så viktigt...
Poppar "My World of sin" & känner mig oförskämt glad!! Jag är på rätt väg & jag vill krama om De för deras stöd & vägledning! Jag är tacksam för att topparna är högre & längre än dalarna! Det är tufft, men jag är en fighter & absolut ingen looser!
Nej, dags med städ, tvätt & plugg innan BVC! :)

Nu har vi värsta religions-bråken här hemma! Mycket Gud, Adam & Eva nu...!
Och Kevin kör med riktiga gester med hela kroppen som de andra från "hans land" gör :P
Saga gråter av frustration & Kevin vägrar ge med sig. Är det ok om jag rymmer?

Adventsstjärnorna lyser stämningsfullt i fönstren. Inga krångel med barnen trots gårdagens sena timma.
Ordentligt påklädd för dagens långpromenad i minusgrader.
Barnen leker med godisrören som de fick av Marcus igår.
Jag ska passa på att plocka & plugga lite medan barnen är borta. Sedan vankas 5 1/2 års vaccination av Kevin, efteråt ska vi hämta Saga, sedan får vi se vad vi hittar på.
Önskar familjen Andersson en säker resa! ❤

Fullt ös mest hela dagen.
Kevin lämnad hos Britt.
Jag & Saga började rota i förrådet. Plockade runt & rotade igenom kartonger. Fiskade upp två kartonger, plockade ner några andra. Sprang i tvättstugan. Saga gjorde mer knäck medan jag städade & försökte skapa december stämning. Ute yrde ett vitt puder.
Det gör ont i mig när folk jag bryr mig om mår dåligt.
Jag & Saga lämnade över ett ömhetsbevis från mig & barnen. Det finns långt fler som älskar dig & bryr sig om dig...! Sedan finns det dessa backstabbers...
Pratade med min mentor också. Saker faller på plats...
Nu har vi lite mer känsla i vårt hem. Jag kanske inte kan köpa barnen massa prylar, men de kan få annat. En skön känsla & kärlek. Livskvalitet.
Som att kärleksfullt krama om sitt barn medan man stämmer upp i toner till vår gemensamma favoritlåt! Stunder att minnas... Stunder av glädje & ömhet....!
Blev så besviken idag. Inte min egoistiska sida. Men den sidan av mig som undrar hur i helvete man kan välja bort sina barn?! Pengar löser ingenting. Pengar ger dig inte tillbaka det du missar. Fan vad detta kommer bita dig i röven någon dag!
Men jag är mest orolig för henne... För hur hennes hjärta krossas vare sig hon är medveten om det eller ej... Tur att de har Marcus. Ärligt talat, hur många gånger hittar man någon som accepterar ens barn på det viset & tar dem under sina vingar? ...Han är guld värd...
Tänker mycket. Tänker på vad många människor som faktiskt har det värre än jag under jul. Har några urväxta kläder som jag ska skänka till kvinnojouren. Vill göra något för en medmänniska.
Är Förövrigt jävligt sugen på att gå på en kurs(?)/föreläsning den 6:e i ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Problemet är att det kostar så vi får väl se... Tycker skolan skulle kunna sponsra oss med det ;)
Ja, fast nej.
Nu är det kvällen. Men tröttheten försvann efter att ha haft en snabbträff med bäste. Blev visst både kaffe & socker. Kanske ska läsa lite?
I morgon fortsätter det höga tempot men avslutas med en dejt tillsammans med bästa tänkbara sällskap! ;)
Godnatt!

Betyder "göra allt annat som måste göras innan barnen kommer hem".
Fick hämta en sliten Saga på skolan igår, så idag tog vi oss en dag med mor-dotter-tema som innebär tvättstuga, storstäd & lite Julpyssel. Hoppas på att kunna handla lite smått & gott som glykol, ljus & lite i matväg, kanske rentav några små klappar innan jag hämtar barnen.
Har hamnat i ett etiskt dilemma. Skönt att ha bra kontakter då & få höra att man handlar rätt i svåra situationer, även om jag kommer få skit så...
Har även en kär vän som hamnat lite i blåsväder. Blir ledsen att vissa som bara vill alla väl får ta så mycket skit! Och förbannar vissa högt uppsatta då man tycker att de borde lärt sig hur ett professionellt samtal går till; man ska informera vederbörande om vad det förbestämda samtalet ska handla om så individen slipper gå & må dåligt i flera dagar då man oftast föreställer sig det värsta!
Nej, nu ska jag fortsätta med mitt.

VG på boken jag läste i psykologin & analysen av huvudpersonen. :)
Man får vara glad för det! De flesta gick det sämre för....:-/

Jag har landat på skolan. Det vankas etik idag, men jag ska passa på att plugga lite inför morgondagens psykologiprov. Snart smäller det till & man får ingen läsro...
Bäst att börja...!

Och ingenting hände men där allt likväl kunde ha skett...
Barnen utfodrade.
Rösten njuten av.
Alla tänder borstade.
Alla sover utom jag.
Tvätten tvättad & kaoset väntar.
Men det tar jag inte nu...
För nu förtjänar jag att sova & hoppas hjärnan kan ta till sig av informationen jag har stoppat in om psykoanalys, behaviorismen, Maslows behovsstege, det socialistiska synsättet, betingning & den fria viljan för att nämna ett axplock.
Ångrar inte för en sekund att jag valde vården igen. Fascineras av allt & tankarna snurrar. Vart bär det utav? Att ett sånt viktigt yrke är så himla B-aktigt, om du inte blir läkare eller professor! Men jag har en yrkesstolthet. Det har jag iofs vad jag gör & det hade jag på mitt vis även när jag jobbade på McDonald’s. Ska man göra det, ska man göra det ordentligt! Ska jag ändå jobba med det, ska jag göra mitt bästa.
Och min hjärna börjar lära sig att lära sig igen :)
Jag får nästan kunskapsabstinens & vill bara lära mer & mer! Och även fast jag gjort det mesta som vi pluggar nu, så slänger jag mig över det igen. Man kan juh bara bli bättre!
Mitt armveck smärtar lite... Undrar vad lång tid det tar innan jag får lämna plasma/blod igen då...?
Ute blåser det på... Fick snöblandat regn i ögonen på promenaden nyss, så tårarna blandade sig med regnet. Skitväder.
När Ellie åkt till pappa igen ska jag styra upp i förrådet & gräva fram julsakerna. Tycker att en av grannarna har gått lite för långt när han till & med klätt den fejkade granen med blinkande ljus redan...
Ja, fast nej. Kl.5 ringer klockan, då ska man vakna sprudlande fräsch & färdigsminkad, för det är väl så det funkar?
Godnatt allihopa!

Hej & välkommen till verkligheten...

Barnen ihopsamlade, maten står på spisen men när klockan börjar närma sig 18.00, så är det inte kvällen. Nej, jag får omprioritera lite, skita i städning & disk ikväll utan pendla mellan tvättstugan & psykologiboken samtidigt som man måste handla frukt & styra ihop barnens nattning. Multitasking - here I come!

Haft en både skitjobbig & alldeles underbar helg.
Gårdagen ville jag aldrig skulle ta slut! Myste för fullt när stugan var fylld av våra familjer & vänner. Hög volym & två tokiga hundar, men fasen vad skönt det kändes!
Märkte även av mycket av min förändring. Saker jag vanligtvis skulle fått ångest av var nu som bortblåst. Jag kände mig lugn, harmonisk, varm & full av sådan tacksamhet för här & nu!
När festligheterna så småningom var över, så lagade vi lite mat. Inte för att jag fick äta något, men gemenskapen räckte... Sedan såg vi på en dokumentär som hette The Cove. Läskig & tänkvärd - det händer faktiskt där ute! Och jag frågar mig varje dag, vad kan jag göra för andra? Allt från vardaglig omtanke till att aktivt göra medvetna val.
I morse åkte jag, Ellie & Kevin ifrån bögområdet. Det gick bra att lämna barnen, även fast det blev lite fram & tillbaka.
Var till radiologen i morse & röntgade njurarna. 8 dagar skulle det ta innan jag får svar... Det var som jag skrev tidigare, röntgen med kontrastvätska. Mina armar ser lite knarkaraktiga ut nu... Blivit väldigt mycket stick på kort tid...
Jag sitter på skolan idag. Trött så jag vet inte vad. Obekvämt med smärtan. Håller mig borta från vissa som jag bara kan skaka i huvudet åt. Är det smart att börja röka vid vuxen ålder bara för att "få vara med i gänget"?
Hursom. Pratar smitta & smittspridning, väldigt intressant! Till veckan är det studiebesök på hjälpmedelscentralen & sedan blir det att börja med gerontologi, det ska bli spännande!
I kväll åker Marcus till England! Jag är avundsjuk, men inte missunnsam.
Idag fick jag äntligen min efterlängtade bok! Ajm så happi! Men, först & främst blir det att plugga psykologi. Den andra får vänta till när det kör fast eller när tid finnes.
Nu är lunchen snart över, bäst att ta tag i detta! :)

....Är jag lycklig & mår vansinnigt bra!
Vill aldrig att den här dagen ska ta slut.....!

Inte många minuters sömn inatt... Men nu är familjen vaken & det är bara att ta tag i livet. Ellie har inte spytt något mer. Men barnen ska kastas i ett bad & jag ska försöka imitera en människa...

Kan för mitt liv inte somna... Ligger & tittar på Ellie. Inser att hon drömmer mardrömmar.
Hjulen börjar snurra. Vilka "förbjudna önskningar" kan en tvååring tänkas ha om man utgår från Freuds teorier som jag tidigare skrev om? Att drömmarna är ett sätt för oss att face:a det vi fruktar känns mer troligt. Barn är ofta rädda för spöken & monster & mycket riktigt är det de som dyker upp i barns drömmar. Vi vuxna drömmer ofta drömmar om att vi störtar, förlorar någon vi håller kär, drunknar eller blir jagade av mördare t.ex. När jag sätter de två teorierna emot varann så känns det mer som att drömmar är ett sätt att konfrontera allt det oarbetade vi har samlat på oss & mardrömmarna är helt enkelt en konfrontation av det vi finner jobbigt & svårt - våra rädslor.
Låter det helt orimligt?
Människans psyke är långt ifrån färdig-utforskat. Men det är intressant att ställa de olika teorierna emot varann. Alla har de en uns av sanning.

Det sades något om sjukdom förut & jag sade trött till barnen att nu fick de ge sig med sjukdom för jag orkar inget mer...
Saga såg på mig & konstaterade; men jag var dålig igår & du tog hand om mig fast att du var så trött!
Älskade ungar... Om jag så var på väg att dö skulle jag finnas där & ta hand om er om ni behövde det! Jag kommer ALLTID sätta er i främsta rummet!
...Precis som nu... När jag precis dragits in i sömnens mörker så vaknar jag av ett ljud. Instinktivt vet man att något är fel, varenda sinne skärps & man kan känna det i luften, precis som när mormor, mamma, pappa & farmor dog. Precis som när Saga höll på att kvävas som liten. Precis som vid ett antal andra tillfällen, man bara VET att något är fel.
Ett tillsynes enda jättesteg så var man inne hos barnen & finner Ellie alldeles nedspydd i en färgglad sörja.
Inte jättekonstigt iofs då hon ätit riktigt bra idag! Både frukost & i matväg har det inte knusslats någonting. Men även glass på förmiddagen, deg vid bakningen & lite godis & ostbågar nu på kvällen. Jag tror hennes degmissbruk kan vara skurken till att det blev lite för mycket för hennes mage dock....
Så nu efter att jag torterat henne i duschen, slängt ur alla hennes sängkläder & aldrig önskat så mycket i hela mitt liv att jag hade en egen tvättmaskin, så halvsitter jag här i soffan med Ellie på bröstet & hinken bredvid & vågar inte somna då den beskyddande modersinstinkten tagit över...!
Hejdå sista natten med möjlig sömn... Let’s face it. Jag kommer inte vara en energisprudlande glädjespridare denna delen av utbildningen heller :P
Men å andra sidan kommer jag vara en ensamstående trebarnsmamma som gör allt för sina små & vänder ut & in på sig själv för att allt ska funka & dessutom kämpar som en idiot med att nå sina drömmar & bevisa för sig själv att hon verkligen är värd det där egenvärdet som alla pratar på! :)
Och jag vill inte vara med dig för att jag behöver... Utan för att jag VILL... För det finns kärlek...
Men just nu önskar jag verkligen att vi var två... Så när jag blev alldeles nedspydd så kunde du hålla henne tryggt i din famn, för du är världens bästa pappa, medan jag fick duscha. Känns jobbigt att lämna henne själv den lilla stunden... Vet vad mycket man behövde tryggheten när man var sjuk...
Nu ska jag fortsätta vagga henne i min famn. Det är inte första vakennatten med mina barn & det lär inte vara den sista... Men när jag ser lyckan i era skrattande ansikten, så är det värt varenda sekund...!
Jag älskar er mer än livet självt!❤

...vadade jag & Marcus omkring i en stenig vik med bryggor & letade efter musslor & snäckor...
Senare när vi sedan låg med några andra i en slänt så stack det mycket i min ena skinka, jag sträckte bak handen & fick tag på en huggormsbebis som bet mig i tummen med sina sylvassa små tänder. Jag försökte bagatellisera det hela men det var någon annan dykare som sa att jag var tvungen att ta mig till sjukhus snabbt! Men ingen var speciellt intresserad av att ta mig dit... Så jag stapplade till fots på vägar jag kände igen ute i skogarna, men samtidigt inte hade en aning om vart de ledde...
Undrar vad Freud har att säga om det?
Nu ska jag unna mig en kopp kaffe innan jag stapplar in i duschen & börjar dagen på allvar... Det känns som om jag inte sovit på flera dygn även fast jag inte sover SÅ illa!

...så lyckades denna dagen ändå gå...
Jag är helt sinnessjukt trött idag. Tror att allt som kom ikapp, mina trasiga njurar, solbrist & medicinering sätter sina spår...
Hämtade en dålig Saga på skolan som grät av smärta i kroppen & knoppen hela vägen till skattkärr & tillbaka...
Och i skattkärr ville jag bara krama om Ulrika & inte åka tillbaka... Kevin sa att han inte ville gå i skola på Mörmon... Han vill gå i skattkärr... Och vi alla saknar så hjärtat brister...
Hemma igen fick jag i Saga Alvedon & massa vatten plus att allihopa är ordentligt utfodrade nu, så nu börjar Saga få tillbaka sin ansiktsfärg.
Kevin & jag har haft en lugn & kravlös dag med lite psykologiplugg. Nu blir det chips, dipp & bubbelvatten, nerbäddad i soffan med världens bästa ungar! Utan dem hade jag inte varit här nu...
....Jag är så in i själen trött.....
Och snart så är jag där igen... Ovan molnen... Fri... Vemodig... Känslan av att trotsa rädslan & vinna! Jag önskar jag fick hålla din hand då! Tjata hål i huvudet på dig om hur galet häftigt det är! Du skulle förmodligen skratta & skaka i huvudet åt mig... Men det bästa av allt skulle vara att dela ögonblicket med dig...

Fick jättebra omdömen på alla mina arbeten inom Specialpedagogik & fick B (VG-MVG) på de två första & A (MVG) på de två sista! Jag fick ett fucking jävla A på det jag tyckte var svårast & som att jag var så orolig över att inte klara!! Ett A!! Jag lyckades!! Jag är nog inte jättemycket idiot trots allt! :D

Denna morgon tog det riktigt emot att gå upp... Vaknade tio i 6. Lät mina snigel-ögon kika fram från under täcket. Hytte med näven & förbannade detta påfund som kallades vardagsmorgon!
Ingen lust.
Lyckades rasa ur sängen. Som inte ens känns som min säng... Min sovplats är juh förbövelen bredvid dig! Så man har lite känslan av att sova borta... Men inte på det bra sättet som innebär ett hotell eller en stuga någonstans, för där har det juh ändå funnits du...
Snarare känslan av anstalt. En sjukhusvistelse är angenämare.
Väcker mina änglar.
Gläds åt att Kevin är på gott humör & vi har en ganska mysig stund vid frukostbordet som denna morgon kännetecknas av rågbröd med gouda & paprika samt fil med nedskivade bananer.
Ingen lust.
Vill inte äta. Är ständigt mätt & illamående.
Kevin stannar hemma med mig idag & vi kör Saga till skolan. Därefter åker vi till Wijks så han får kränga om mina däck! Det är någonting med olja, smuts & ljudet av högtrycksmaskiner som ger mig ro... Säkert något underliggande faders-komplex.
När jag väl hängt hos Wijk en stund kändes saker lite bättre. Men lite dumt måste det ändå bli denna fredags förmiddag; när jag lade in däcken i förrådet lyckades jag riva ner en lampa i mitt ansikte så jag fick en svullen överläpp & ett litet blödande sår. Det är något med att skada sig själv som går som en röd tråd i våra gener...
Är sinnessjukt trött.
Men ska göra mig lite kaffe & plocka lite här hemma innan vi ska hämta döttrarna.

Gjorde en freudiansk drömanalys av nattens dröm... Intressant...!

Tack för ditt samtal... Det värmde...!

Nu ska jag sova... & drömma... & vara gladare i morgon...!

Hemmagjorda köttbullar att frysa in & en del till mitt & Sagas lilla julbord...

Det finns inga genvägar i livet & i kärleken...
Den här smärtan måste genomlidas.

Jävla skit också.
Saker blir inte som det var tänkt.
Jag blir lite ledsen... Frustrerad... Får mig att tänka över situationen. Men nu är det som det är.
Vi kommer klara oss & det är det viktiga i slutändan.
Och det kan kännas tungt just nu, men saker är inte värre än vad man gör det. Och jag tror att så länge mina barn har mat på bordet & kläder på kroppen så bryr de sig egentligen inte om de dyra julklapparna. Ellie är hos Marcus med familj, Örebroarna får komma & hämta Kevin. Jag & Saga ska göra det bästa av allt. Mysa hemma med mycket kramar, mysljus & sköna promenader i vad jag åtminstone kan hoppas på - snön! Det är bara mina egna krav på hur saker förväntas vara som gör att det känns så tungt. Januari blir bättre. I januari kan jag andas fritt igen.

Jag tänkte att idag kör jag på!
Jag blev klar med mitt arbete igår & har bara psykologi plugget kvar under resten av veckan.
Så när jag gått med barnen till skola & dagmamma, så drog jag i de höga växlarna & höll ett raskt tempo med Musse resten av vägen & därmed körde lämning av barn, långpromenad med Musse & lätt flåsträning för mig & slog några flugor i en smäll.
Sprang sedan ner till vårdcentralen för att ta ett S-Kreatinin prov inför måndagens undersökning. Fördelen med att lämna plasma är att vanliga blodprov & sprutor knappast känns alls...
Jag kom hem nu & har en gnagande ångest över allt detta med jul & ekonomi. Inser att i december får jag inte full betalning från CSN heller, så nu gäller det att omstrukturera allting...
Känner att som vanligt jagar jag upp mig fast jag inte riktigt har koll på läget, men tänkte göra annorlunda nu. Jag ska medan jag tar min kopp kaffe plocka ihop alla papper & se över vilket belopp jag får från CSN i december, hur mycket jag måste snåla denna månaden, hur mycket det hänger på nästa & ser fram emot Januari & vardagen. Det handlar om att vara medveten, planera & strukturera & helt enkelt vara förnuftig. En tröst är att bensinkostnaderna har rasat kraftigt, men så länge vi har ben att gå med de dagar vi inte absolut måste använda bilen, så blir det väl med det.
Det blir inga julklappar i år för några andra än mina barn. Men så är det & det förstår väl folk. Även om jag älskar att ge gåvor så är faktiskt min lilla familj viktigast & att se till att de har vad de behöver.
Nu ska jag ta itu med allt det där roliga sedan ska jag åka till verkstaden & fjäska....

...Så tog jag & Marcus en flygresa i något som tycktes vara mer en buss än ett flygplan. Jag kände skräcken, förtjusningen, dödsångesten... & besvikelsen när vi knappt hunnit lyfta innan det var dags att landa... Skit oxå!

En produktiv dag.
Upp ur sängen, utfodra barn & djur samt klätt dem, fixat skol-frukt, hundprommenad.
Pluggat psykologi, kört barn till skola & dagmamma plus svängt förbi Biltema för att investera i en ny mobilladdare.
Hem, koka kaffe, provat att göra maränger, fortsätta att plugga Specialpedagogik.
Konstaterar att jag är bra på att misslyckas med maränger. De blev goda iaf. Får för mig att försöka igen, men denna gången marängbottnar. Inser att sockret snart är slut. Hamnar på Pekås & shoppar socker, glass & kolasås. Läser in i kassabiträdets blick att han tror att jag har mens. Här ska den ensamma mamman svulla minsann! Hem & får ihop nåt som senare ska föreställa en marängbotten.
Pluggar ännu mer Specialpedagogik & löser på om olika insatser, lagar, regler & riktlinjer till ögonen blöder.
Ringer till raringarna på Clara tappen & rådgör med dem hur jag ska göra med morgondagens plasmagivning. Vi kommer överens om att jag hör utav mig när min utredning är avslutad.
Pluggar ännu mer lagar & försöker få ner allt på pränt.
Pratar med Marcus & gör upp om eftermiddagen. Ändrade planer igen (annat som ändrats) & det ger mig inte ångest, vilket känns som en stor seger för mig! "Anpassa dig" & vad svårt kan det vara?
Konstaterar att jag nog lyckades med att misslyckas med marängen även denna gången. Jaja. Man får träta tills man lyckas helt enkelt. Ny seger även där; jag låter inte mina misslyckanden dra ner mig.
Hämtar barn i alla väderstreck.
Hänger på firman en stund & myser lite av att få vara där & prata med Lena & Co. även fast vissa verkade lite besvärade... Men men. Jag dömer ingen.
Hem & börjar smygfira Ellie lite! Vi sjunger & hon får paket som uppskattas! Barnen roar sig med det medan vi väntar på Marcus som är på styrelsemöte & jag roar mig med att plugga ännu mera psykologi.
Marcus kommer. Vi fikar. Jag slår fast att det blev alldeles för mycket socker & att nästa gång gör jag annorlunda.
Marcus & Ellie åker.
Jag tar kvällspromenaden med Musse.
Barnen borstar tänder & åker i säng.
Jag gör klart den sista inlämningsuppgiften & hoppas på gudskelov!
Nu är det kvällen, jag är nedbäddad & hög på socker!
I morgon ska jag försöka ta mig till labb, samt försöka få på vinterdäcken, äntligen!
Därefter är det psykologistudier tills hjärnan slår knut på sig själv.
Men nu måste jag se till att försöka sova... Och drömma förbjudna (?!?!) drömmar...

Enligt Freud tyder obehagliga drömmar på att drömarbetet har misslyckats. Drömmars funktion enligt Freud är att uppfylla våra "förbjudna" önskningar; de begär & känslor som göms i vårt omedvetna & som behöver komma ut på något sätt. Om vi skulle drömma i "klartext" skulle vi dock få en sån stark ångest att vi vaknade. Vid mardrömmar har inte förklädnaden av de förbjudna önskningarna varit tillräcklig & då får drömmaren stark ångest, som i sin tur leder till drömbilder som är mycket obehagliga.

För två år sedan, tidigt denna morgon, föddes världens härligaste lilla tjej!
Jag & Marcus undrade på hur smart det var på en skala att avla på oss två tillsammans... Men jag måste säga det att resultatet vart klockrent!
Nu förbereder jag lite fika inför kvällen när Marcus kommer hit & vi ska fira vår dotter litegrann. De övriga familjefestligheterna är förpassade till på söndag från kl.13.00 ute i Bög-området.
Nej, bäst att fortsätta med lagar & städ :P

Barnen nedbäddade & jag har slängt ned mig själv i soffan. Nu ska jag läsa ett kapitel i psykologi "Kampen i vårt inre - Det psykodynamiska perspektivet". Det vankas visst prov den 28:e. Jag älskar psykologin & suger åt mig allt jag kan! Samtidigt som allt som har med Ann skrämmer mig eftersom hon är så vass & jag får prestations ångest då jag vet att hon har höga krav, kanske särskilt på mig dessutom.
Nej, nu ska jag lugna mig här i de levande ljusens sken innan det blir kvällen...
I morgon ska det vandras långpromenad innan jag kan försjunka mig i det som är kvar av studieenhet 4.
Ha det gott!

Barnen lämnade åt alla håll & kanter.
Storhandlat & är nu helt färdig.
Vaknade lite på fel sida känner jag...
Eller så är jag grinig för att jag har ont... Glömde visst de smärtstillande i morse...!
Nu ska jag plocka upp varor & försjunka mig i böcker. I kväll ska jag & barnen baka lite fika till morgondagen :)
Men först måste jag få i mig kaffe!

Tredje inlämningsuppgiften inlämnad. Dags att få panik..!
Nejdå. Men den fjärde & sista inlämningsuppgiften är ganska omfattande & kommer att kräva en hel del av mig! Jag är glad att jag inte släpat benen efter mig av lathet iaf för jag behöver verkligen timmarna som är kvar. Men jag tycker nog att den sista uppgiften skulle vara prov nog på min kompetens utan att för den skull få ett prov på detta!
Jag ska fördjupa mig i specialpedagogiken & ska då kunna beskriva en persons livssituation, dennes sociala sammanhang & dennes personlighet. Jag ska på ett specialpedagogiskt sätt ge stöd till denna person varhelst den kan tänka att befinna sig; i skola, i hemmet, gruppbostaden, på fritiden eller annan daglig verksamhet. Jag ska på något vis få med dennes anpassade & kompensatoriska hjälpmedel på ett genomarbetat & motiverat sätt varav alternativa kommunikationssätt ska vara ett av hjälpmedlen. Personen ska tänkas ha omfattande psykiska & fysiska funktionshinder & även socialt.
Jag ska även få med lagar, dokumentation & biståndsbedömning i det här. Det ska vara realistiskt. Sedan ska jag göra en planering, genomförande, utvärdering & uppföljning på det här. Bland annat......
Spännande! Utmanande! Kul! :)
Det är juh inte värre än att man lär sig & utvecklas...!

Sitter & läser om "Professionellt förhållningssätt - normer, värderingar & attityder".
Jag kommer på mig själv med att ha fjärilar i magen & ett fånigt leende på läpparna. För att saker känns riktigt bra! För att jag känner förändringen i mig! För att jag växer & utvecklas & jag älskar det! För att jag har människor i mitt liv som är fantastiska! För att jag anser att jag är mänsklig, med brister men samtidigt är jag förbannat bra på mitt sätt! :)
Jag behövde bara få ur mig det! För idag känns det som om jag vill krama hela världen! ❤
Nu blir det fortsatt intag av kaffe & kunskap! :)

Det är måndag igen. Barnen är avlämnade & kaffet puttrar i bryggaren.
Jag ser tillbaka på helgen som varit. Trots sjukdom, så var den värdefull för mig. Jag känner mig varm... & lugn...
Fick ett bra betyg på min första inlämningsuppgift, så jag är väldigt nöjd om man tänker på omständigheterna som varit.
Idag får städandet vänta. Jag ska plugga & pendla till tvättstugan. I eftermiddag ska jag hämta Ellie! Det blir bra, då jag lägger undan mina läxböcker när barnen kommer hem. Visst så blir det städ & plock, men fokus flyttas till dem på ett annat sätt då det inte är så tvunget. Lagar lite mat ihop & myser.
I morgon kör jag dem till dagmammor & skola, sedan blir det till att försjunka sig i plugg. Tiden rinner ut, men jag är glad!
:)

Så himla konstiga drömmar...
Men när jag nu tänker berätta om dem, kan jag nog omöjligt få med den otroligt vemodiga känsla som var som en röd tråd genom dem.

Det började med att jag, Therese & Ingalill tog in på ett gammalt hotell i en gammal stad. Det var slottskänsla med sina stora, tunga träsniderier, sammetsdraperier & mörka färger. Det hade nog skett ett missförstånd när vi konstaterade att vi skulle dela rum. En del av mig tyckte först att det var jättejobbigt, men jag tänkte att det var juh bara Therese & Ingalill, vad besvärligt kunde det vara? Rummet var avlångt med guld & senapsgula väggar & mörka träslag. Fönstret var högt & ganska smalt & vette ut mot en trång gränd med kullersten. Det var en mörk & tung stämning i denna drömmen.

Nästa dröm kom att gå ihop lite med den sista. Jag drömde att jag jobbade på ett stort varuhus i stil med Coop forum eller Ica maxi. Jag jobbade bakom på lagret. Folk tyckte att jag gjorde ett bra jobb, men ingen ville riktigt beblanda sig.

Jag sitter utanför varuhuset & småpratar ned Bengt på KF. Inser då att det är ett Coop varuhus. Jag har en gammal bil, typ PV. Den är retro-frän!
Det är skymning & vi noterar att det känns som att solen stått stilla väldigt länge. Plötsligt vänder den & går åt andra hållet, snabbare & snabbare! Det blir mörkt & folk börjar få panik.
Vi sätter oss i bilen & följer strömmen. Inte för att jag vet vart vi ska ta vägen, så det blir till att försöka hitta våra nära & kära. I höjd med I2 får vi tag på Micke & Maria. Silen susar förbi snabbt & vi inser nu om vi inte tidigare har gjort det att jordens undergång är nära...

Det var en jätte jobbig känsla & framförallt i den sista drömmen.
Om mina drömmar försöker säga mig något, så skulle det vara intressant att få reda på kontentan av dessa.

And btw, livet är inte ett problem som ska lösas, livet ska upplevas!

Fan vad korkad man är & går på vissa saker!
Men, till skillnad mot vad jag vanligtvis skulle ha gjort; tôrrgrinat & funnit mig i skiten, så har jag nu tagit tag i det direkt.
Bolaget som jag trodde var skickat för Hammarö Bostäders räkning blev jag lite nyfiken på, så jag kollade upp det på internet & där jag fick reda på att det varnades för dessa, så de är oseriösa.
Så jag tog direkt kontakt med en Konsumentrådgivare på rådrummet i Karlstad där hon gav mig en del handfasta tips, men åkte även in till henne på kontoret idag. Hon berättade att det var fler som hört av sig & berättade att även de råkat ut för att dessa försäljare gjort vissa saker för att försvåra ångerrätten, såsom att ta med sig emballaget & utelämna ordernumret.
Hon hjälpte mig att kopiera ångerlappen samt avtalet, vars kopia jag häftade ihop med ångerlappen för att styrka att där inte står något ordernummer & skickade rekommenderat till adressen på ångerlappen.
Hon påpekade att de förmodligen kommer tjafsa om både ordernummer & att emballaget saknas, men vi kan styrka att ordernummer saknas & att helt enkelt tala om för dem att de tog med emballaget. En faktura kommer de förmodligen vara snabba med att skicka, men den ska jag bestrida & hänvisa att en ånger gjorts inom dessa 14 dagar man har laglig rätt till.
Jag har juh redan målat fan på väggen, men det känns ändå bra att ha en Konsumentrådgivare bakom sig.

Nu blir det kaffe... Matlusten har försvunnit. Jag mår ändå ganska bra...
Förvånas över hur saker ter sig när man öppnar ögonen & tar ett steg bakåt...
Jag skulle rekommendera alla att tänka såhär; Jag förmodar, alltså VET jag inte. Och så länge jag inte VET FAKTUM, så är det bara slöseri med energi att tro något som inte är bekräftat.
Som igår. Jag kände att jag började jaga upp mig över ett antagande jag gjort... Men så tänkte jag just på det. Det är ett antagande. Något som jag tolkat in i en rad av händelser & känsloförnimmelser. Att vissa runt omkring mig har haft det beteendet de har haft, är juh faktiskt inte nödvändigtvis på grund av mig! Allt handlar faktiskt inte om mig & det finns faktiskt andra orsaker att vissa är reserverade eller kan verka irriterade en dag & sen kan de, precis som jag, ta ut det över andra direkt eller indirekt. Vad många inte vet är att den största kommunikationen vi har, är genom vårt kroppsspråk. Är man då som jag som läser in så väldigt mycket i sinnesstämningar, kroppsspråk, samtalstoner & hur någon formulerar sig, så kan det lätt bli fel... Speciellt om man då är som mig, med dåliga livserfarenheter & en historia av dålig självkänsla, så blir detta lätt något som är negativt & att det är jag som gjort något illa mot denne...
Jag har fått chansen att ta reda på olika fakta & jag har fått besked om att jag haft fel i många hjärnspöken, vilket känns jättebra!

Har en skön känsla i kroppen. Mår bra! Är glad! Det ordnar sig...

Nu ska jag ta Musse & hämta den finaste killen! Köpa lite fredagsmys & bara ha det gott...! :)

Nu är min dotter skickad till skolan.
Men istället för en lång promenad med barn & hund, så blir jag & Kevin hemma då han inte känner sig okej & får vågor av illamående...
Jag är också ganska illamående, men det kan finnas många orsaker till det.
Så nu bryggs det kaffe här i stugan & jag ska sätta mig med mina läxor innan jag det blir kombinerat med tvättstugan. Känns som att tvätthögen vägrar försvinna så länge vi är sjuka här hemma...
Slänger väl in en blogg senare när hjärnan matar på meningarna men vägrar ta till sig informationen.

Traskade med fjäderlätta steg ner till affären. Jag nästan flög fram & strax var jag framme. Det var något som inte stämde...
Ingen Ellie som red på mina axlar. Inga små händer i mina. Inga barn som klättrade, klängde, sprang & busade.
Visst är det skönt att ibland få vara själv. Men jag skulle inte byta bort all disk, alla kläd-tvättar, all röra, allt spill, tjat & bråk mot alla lätta steg i världen!

Barnen är i säng. Disken är diskad, tvätten är struken, vikt & instoppad. Jag landar i soffan & njuter av lite S.O.S & sjukhuset på TV:n. Jag drömmer om mitt framtida jobb. I morgon ska barnen äntligen få komma till skola & dagmamma & leka med sina kompisar. Jag ska träna lite, sedan vankas hårdplugg i kommunikation & psykologi. Jag är verkligen taggad & ser fram emot detta!
Det bästa av allt är att känna hur jag utvecklas. Jag känner att jag växer som människa mest hela tiden! Jag börjar få en trygghet i mig själv som jag gillar & jag börjar förstå vad Lovisa menade... :)

Nu ska jag njuta av min stund för mig själv. Läsa de sista sidorna i min bok innan jag tar kvällen. Ska bli skönt med en (relativt) frisk vardag. Hoppas få friska njurar snart...

Godnatt allihopa! :)

Det är inte alldeles kaos i vardagsrummet.
Jag har en liten tjej som precis somnat i mitt knä. Jag tänker inte resa mig nu! Snarare luta mig tillbaka & slumra en stund jag med. Dessa stunder är ovärderliga.
Vi är båda slutkörda & snart åker hon igen. Jag kommer längta ihjäl mig...

Grå-vita skyar.
Regn i luften.
Trött med hängande ögon.
Tvättstuga & andra sexiga uppgifter.
En dag som kräver kaffe med mjölk & socker.
Blöt asfalt.
Förmultnande löv.
Jag hör något i vinden.
Jag lyssnar.

Extra sensitivt begåvad.
Jag tror inte Therese träffade helt fel där.
"Det är ingen diagnos, det är en beskrivning av ett personlighetsdrag".

"Du blir alldeles genomlycklig när du ser höstfärgerna på träden mot den mörkblå himlen & försöker för femtioelfte gången förklara för någon annan hur fantastiskt det är. Men vet att det knappast är lönt. Nästan ingen tycks se & uppfatta så många nyanser som du gör & njuta lika intensivt som du. Det känns lite ensamt & vemodigt ibland."

"Du försöker känna lite mer 'lagom' men dina känslor är stora & mäktiga & ibland känns det som om du hjälplöst drunknar i dem."

"Du kanske har växt upp i en miljö där du varit tvungen att avläsa andras reaktioner för att överleva. Eller mött svårigheter som tvingat dig att öva upp din känslighet."
Detta kändes träffande...

Jag har fått tänka mycket på detta med känslor. Speciellt nu när min panikångest har kommit tillbaka. Det är en otroligt svår känsla, detta med panikångest. En stund när man känner som att man ska dö..! Men vetskapen -fakta- är att om jag accepterar känslan som bubblar upp inom mig, paniken & varför den kommer, så varar en sådan känslotopp inte längre än tre minuter! Så när paniken kommer & tårarna kommer, så har jag låtit det komma & efter en stund har den dalat, tårarna får rinna en stund, men sedan är det över. Det är klart, jag känner alltid en stor sorg. Men jag tillåter den finnas där.

Nu ska jag ta tag i denna oglamourösa vardag & springa ner till tvättstugan!
Ha det gott!

Solen värmer mitt ansikte & smälter frosten.
Är aningens sliten efter Sagas spy-bajs-attack, min njurstens historia & den fortsatta magsjuke-räden som varit.
Med illamåendet i halsgropen tar jag tag i tvättstugan idag. Smärtan i njuren hålls i schack med mediciner & jag försöker hålla mig ifrån morfin-preparatet så länge det går. Räcker med att några nätters sömnlöshet sätter sina spår...
Lilla Ellie får lov att åka till sin pappa i morgon, men jag kommer få abstinens. Hoppas pappan har lust att ta en kaffe någon(-ra) dag(-ar) så jag får snosa liten. Men just nu ligger jag efter med skolarbetet & jag måste ta varenda ledig tid i tvättstugan för att få bort all tvätt. Dessutom nojjar jag när jag är så medveten om smittspridningen, så jag vill koka vartenda täcke & kudde! ...Jag vill inte att barnen ska bli sjuka igen... För egen del skulle det väl inte skada med en rejäl tarmsköljning, vissa betalar dyra pengar för sådant..! ;)

Satt här & tänkte lite. På jul & sånt. Det blir väl vad man gör det till...
Jag skulle döda för att allt skulle vara som vanligt igen... Men jag får väl skylla mig själv & bita i det sura äpplet. Jag & Saga får spendera julen tillsammans & för mig är det guld värt!
Så... Vi får väl fixa vår egen jul då!
Vet inte om vi ska vara här eller Malmö än... Just nu lutar det åt här...
Barnen ska få sina julklappar & jag vet vad Saga önskar sig & jag vet att jag kan ordna det! :)
Vi ska skaffa en liten gran, ha klappar under granen & givetvis ska julstrumporna upp!
Jag & barnen ska fira jul hela december, med adventsljusstake, kalender, baka lussekatter, knäck & pepparkakor! Jag & Saga ska ha ett eget litet julbord på ett fint dukat bord & klä upp oss för varann, se Kalle anka & dricka julmust!
Och Kevin ska få välja själv om han vill vara med oss på Julafton &/eller nyårsafton!

Det blir nog bra...
Nu ska jag försöka plocka lite här. Skura bort baciller. Roa sjuka barn.
Jag ber till högre makter om att det är över nu. Barna nattade & i säng i tid. Ja, de får väl sova i v-rummet tills jag är säker på att det är över. Att torka spyor i våningssäng är ingen hit! Men jag ska sätta mig & läsa några rader i min bok & förmodligen somna av utmattning mitt i en mening.

Jag & Erica spånar på en Stockholms weekend med barna i Maj. Present till Kevin då han ville tillbaka dit.
Kom att tänka på en sak... Fan vad ego jag har varit... Var jag ensam i vårt förhållande eller? Jag vet inte varför, men jag skulle lyssnat mer på Marcus. Som med detta med semester. Marcus har en ängels tålamod. Ja, han var ingen helgon han heller men... Jag var så uppe i mig själv, mina rädslor & tvångstankar... Som detta med skidsemester. Det värsta som kunnat hända är att (om inte barna) jag brutit nacken & dött. Men det är inte döden som skrämmer mig, utan konsekvenserna vid min död, som vad som händer med mina barn. Men varför måla fan på väggen? Jag skulle troligtvis inte dö om jag ställde mig på ett par skidor... Men jag skulle behöva lära mig att åka skidor själv innan jag började med mina barn. Men som Marcus sa; det finns så mycket mer i t.ex. Sälen än snö & skidor. Vi hade väl löst det? Han hade väl respekterat att jag var osäker & inte hängt med honom? Och jag, jag kunde väl åtminstone försökt?
Lätt att vara efterklok. Jag vet bara att jag skulle göra om & göra rätt. Lyssna, prata, säga vad som fanns på mitt hjärta, inte överanalysera, kompromissat & försökt. Man misslyckas genom att inte försöka, att inte våga ta chansen.

Jag skulle unna oss fler stunder tillsammans. Bjuda ut honom på middag. Uppvaktat honom. Verkligen visat honom att han är viktig för mig, för våra barn & att allt han gör för oss är ovärderligt. Mer tid till vår familj. Är det helg, så är det helg. Gjort utflykter & resa, från korvgrillning till utlandsresa. Följt med honom på hans dykresor & styrt upp vår egen utflykt istället för att sitta på land & sura! Planerat bättre. Jag skulle vara mer öppen. Blotta strupen & sluta tro att han tittar snett, att jag skulle vara mindre värd. Jag skulle axla mer börda & framförallt samtalat mer med honom om hur vi skulle kunna maximera allting till vår fördel!
Men som sagt. Lätt att sitta här & vara efterklok...
Jag vet iaf att jag inte har plats för något nytt i mitt liv. Jag har de bästa omkring mig & behöver inga nya influenser. Det är bra, precis som det är. Och jag är nog blåögd (på alla vis), men jag börjar tro att det kan vara så att man inte kan vara bara kompis med det andra könet... 31 år senare fattar jag det... Så, det låter nog men... Alla som inte står mig NÄRA, ska hållas på avstånd. Upp med muren. Men de andra, de ska få HELA mig. Och det bästa av allt, de tar mig för den galning jag är, med eller utan diagnoser....

Nej, som sagt, ta tag i vardagen nu! :)

Många "trogna läsare" på denna bloggen. Spännande...!

Livet är som det är.
Vardagen kommer.
Det är så.
Man gräver ner sig.
Funderar.
Analyserar.
Mår dåligt.
Men varför lägger man såna band på sig ibland för några normers skull?
If you know What your heart wants... Go for it! The rest will solve itself...
If there’s a will, there’s a way...!

I förrigår började jag få smärtor som jag trodde var "foglossning", dvs en hormonell påverkan av mina bäckenfogar pga hormonerna i mina p-piller...
Hade en natt som jag bet mig i tungan för att inte skrika rakt ut varje gång jag vände mig...
Dagen kändes inte så mycket bättre. Vad jag än gjorde, så gjorde det ont. Kändes som en korsning av foglossning, ryggskott/sträckning & njurbäckensinflammation. Men jag är så förbannat dumstönig & bet ihop. Men när jag var med Therese hos Katarina ville jag inte vara med längre. Jag kämpade mot tårarna, jag vågade inte röra mig & det svartnade för ögonen! Istället för att vilja krypa ihop i fosterställning, så kändes det som att jag ville ställa mig i brygga istället!
Så jag åkte hem & tog två treo & värme omslag & hoppades att det skulle hinna släppa under de 45 min det var kvar innan ungar skulle hämtas. Jag kunde knappt sätta mig i bilen. Tur att jag gjort upp med Saga att hon skulle komma ut... Hon fick sedan gå in & hämta Kevin, för tårarna strömmade...
Mer treo & mer värme.
Underbara Marcus kom. Kändes tryggt att ha någon här om jag behövde in... Jag tog Alvedon under natten. Orkade slumra lite & fick åtminstone inte så svåra attacker som jag fick under dagen. Försöker hålla humöret uppe för barnen... Vill bara gråta...
Kom till läkare idag med hjälp av finaste Ingalill! Förmodligen är det njursten. Jag kissar & har iaf ingen feber, så det är juh bra...
Jag fick lämna två olika blodprover vid två olika tillfällen. Tur att jag har så fina ådror i armarna då jag redan stuckit i vänstern igår när jag lämnade plasma... Ellie fick följa med till doktorn (hennes doktor också!). Hon var så rädd att hon skakade & grät hysteriskt.(Vad mycket gladare han verkar nu för tiden...! Läkaren alltså). Andra gången jag var in till läkaren passade Ingalill Ellie. Tror herr doktor uppskattade det.
Nu väntar jag på njurröntgen (förresten B, det är inte alltid de använder ultraljud, för ibland kör de i kontrastvätska & då är det röntgen. Been there, done that när jag hade njurbäckeninflammation & de misstänkte sten). Fick två smärtstillande preparat varav en var antiinflammatorisk. Den ene var det morfin i. Den har jag i mig nu. Känner mig varm & bortdomnad i hela kroppen... & trött... Sinnessjukt trött... & lie rädd... Jag är ensam med tre barn... Bad Erica att komma förbi. Behöver jag åka in skulle Marcus ta barnen. Känns skönt... Helst av allt vill jag ha honom här. Jag behöver honom & hans trygghet... Har jag någonsin sagt det? Har jag någonsin sagt till honom när jag varit sjuk eller så att jag behöver honom? Eller har jag bara varit elak?
Jag känner mig liten & lite rädd. Jag vill ha honom här... Bli omhållen & tröstad. Jag har ofta haft problem med mina njurar.
När jag var i yngre tonåren hamnade jag på sjukhuset pga njurbäckeninflammation. Jag var jätterädd & grät mycket. Min pappa lämnade mig där, han var juh själv med mig & Maria & hundarna, så jag förstår väl att han var tvungen att åka... Men jag kände mig så fruktansvärt övergiven & rädd...
Jag delade rum med en gammal tant. Hon hade droppställning med såndär blå dosa på.... Hon försökte stötta mig så gott det gick...
Jag grät hejdlöst den natten på sjukhuset... Men någonstans bestämde jag mig för att jag skulle stänga av där med. Att inte behöva någon...
Men det är också en såndär sak... Jag ÄR sårbar... & jag HAR behov...
Fast jag mycket väl förstår vad som händer, så känner jag att jag har ett behov av att krypa upp i hans famn & bara bli omhållen & tröstad... & det finns ingen annan stans jag vill vara...
Jag är trött... Allt snurrar... Hoppas Erica ringer snart...

Har så jävla ont just nu att en förlossning känns som en walk in the park! Jag har tagit treo & lagt ett värmebälte & hoppas att det kan släppa såpass att jag orkar hämta barnen. Var med Therese på Arianns förut & det började svartna för ögonen & jag vågade inte röra mig för det gjorde så ont.
Nu sätter jag mitt hopp till smärtstillande. Hjälper inte det åker jag till akuten i kväll.... Det är inte sant..! Vet inte vad det beror på... Känns som en korsning mellan foglossning & njurbäckensinflammation.
Sitter i soffan. Får inte upp benen. Orkar inte böja mig framåt. Fick be Musse hoppa upp i sängen för att jag ens skulle nå att plocka av hans halsband...
Om 45 ska jag hämta Saga & Kevin...
Gode Gud! Vänta med snön & halkan tills jag fått på vinterdäcken! Och snälla gode Gud! Låt värktabletterna verka & ta bort smärtan! Pleeeaaassseeee!!!

Då var min inlämningsuppgift om Konsekvenser av fem olika funktionsnedsättningar i ämnet Specialpedagogik inlämnat & klart! Jag är väldigt nöjd med mitt arbete & hoppas bara det lever upp till vad lärarna förväntat sig.
Jag har skrivit om utvecklingsstörning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning - Aspergers, Psykologiska funktionsnedsättningar - ångest & depression samt Somatisk funktionsnedsättning - Multipel Skleros MS.
Nu ska jag återgå till verkligheten igen innan det är dags för läggdags. Då ska jag unna mig glögg, tända ljus, soffmys under filt & läsa mer i boken samt en avhandling i psykologi.
När man inser att vård inte bara handlar om äldrevård (hemtjänst) (fast till & med detta ämne är synnerligen intressant när man väl börjat fördjupa sig) så blir man yr av alla möjligheter. Människokroppen & dess psyke är otroligt fascinerande! Och som någon sa; tänk att allting ändå fungerar fast så mycket kan gå fel!
Jag drömmer fortfarande om att bli barnmorska, men det är skönt att veta att det finns oändligt med alternativ om ödet skulle vilja annorlunda.
Ha det gott allihopa!

Solen skiner, barnen mår bra, underbara individer mina små djur. Tagit en lång promenad & tränat lite styrka till bra & inspirerande musik. Jag har blivit ombedd att börja meditera. Man måste läka inifrån & ut...
Men det är svårt. Att meditera innebär att släppa garden... Murarna rämnar & allt liksom forsar ut... All smärta, all sorg, all glädje, all förtvivlan, all lycka, allt bitterljuvt...
Fanjävlahelvetesskit...!!!
Det är så svårt..! Och så behövligt...! Men varför var det meningen att det skulle hända nu? Varför inte innan jag träffade honom?
Jag älskar honom av hela mitt hjärta & jag kan omöjligt föreställa mig ett liv där han inte är en majoritet...! Och jag får panik... Panik över att jag inte har kontroll. Jag vet inte vad som händer... Jag vet att jag måste lära mig detta. Jag måste inte ha kontroll. Jag måste ha tillit att allt blir precis som det är menat. Och det är något bra, hur än korten faller... Bollen ligger hos den andre.
Jag kände att efter att ha mediterat lite & känslorna har forsat tillsammans med tårarna, behövde jag få skriva. Allt detta är verktyg för mitt läkande & växande.
Jag blir chockad själv när jag märker av den faktiska förändringen. Den är ärlig & här för att stanna...
"Gör inte mer av det som inte funkar.. -Det funkar juh inte!"
Men jag har en stor sorg & jag måste få sörja. Man måste tillåta sig det för att kunna sätta punkt. Så jag tänker aldrig mer hålla någonting inne. Vare det sig är sorg eller tankar som kan vara ett missförstånd. Jag har lärt mig en annan sak... Vad förödande det kan vara att anta saker. Varför grunda något på ett antagande? Vet du inte, så är det ingen idé att bestämma sig för något. Är du osäker eller tvivlar, då ska man fråga &/eller ta reda på vad som är faktiskt. Det kan vara svårt, men jag känner att mycket av det jobbiga försvinner. Grunda inte ditt liv på antagande.
Nu ska jag plugga & njuta av en kopp kaffe, måste bara njuta klart av Crazy Loop först, Dan Balan gör mig glad! :)
Sänder en tanke till alla mina vardagsänglar som jag är välsignad med! Tack underbara fina ni!
Och absolut mina älskade vänner Therese <3 Hannah <3 Erica
Jag har en liten krets med vänner. Men de är de enda jag behöver.

Så var den femte dagen i november kommen & snart över & förbi...
Saga var till skolan & Kevin gjorde sin första dag hos sin nygamla dagmamma. Det är en sorg & en trygghet i hela den biten. Jag försöker att inte fördjupa mig i de tankarna, för nu är det PMS dags & det innebär att hela jag vacklar....
Det släppte lite med arbetet idag & jag fick en hel del gjort. Orden jag hörde innan jag somnade igår gav mig lite mera kraft & självkänsla. Jag ÄR bättre än vad jag själv ger mig cred för. Tänk att de negativa mantrat jag hört ska sitta så hårt? Men det ska bort & ersättas mer & mer av självkänsla, självförtroende & ödmjukhet.
Egenvärde.
Något som började ta form när jag fick Saga & bröt upp från Björn. Jag menar inte att Björn skulle ha en negativ påverkan. Men först då började jag sakta ta mig upp. Efter Saga började jag sakta blir mer klarsynt igen. Jag var inget korkat barn... Bara i en jävligt ofördelaktig situation. Min farfar Olle tyckte om mig. Jag kunde -likt han själv- sitta tyst & observera. Jag var inget stökigt barn, men väldigt nyfiken & ställde frågor som sällan kom från ett barn. Han fann detta underhållande...
Så nu är huvudet fullproppat med funktionsnedsättningar i form av utvecklingsstörningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i form av Aspergers & än så länge psykiatriska funktionsnedsättningar i form av ångest.
Kanske inte helt otippat så styr jag in på de som berör mig på något vis...
Nu är barnen stoppade i säng. Jag sitter i min säng & ser ut över mitt vardagsrum som sakta börjar få en hem-känsla. Eller nåt... Mysbelysning & tända ljus, en mugg varm glögg & en enorm saknad efter min kärlek...
Fy fan vad frustrerande... Jag önskar jag fick hålla honom i mina armar. Att jag visste... Något...?
Men... Det återstår väl att se. Jag får väl trycka undan (det är jag juh bra på?), ha tålamod & se. Det som sker, sker...
De som vet sa att den sanna kärleken kommer när jag är hel & i frid.
Ja... Det låter juh lovande....! :)
Nu ska jag krypa ner i soffan, under en filt. Stänga av elen, läsa & förkovra mig i kunskap i skenet av levande ljus...